Hos Camilla

Liam hade feber igår kväll (igen!) så han fick vara hemma från förskolan idag. Det har inte blivit mycket gjort idag, bara slappat hemma. Liam och Janne åkte iväg för att storhandla medan jag satt hemma och ammade Vide. De skulle åka både till ICA och Coop men hann bara med den första affären innan de var tvugna att åka hem igen. Liam råkade nämligen ramla och slå ryggen på ICA så han fick ett sår som behövde plåstras om. Vi får åka och handla resten imorgon.

Ikväll tog vi en kvällspromenad ute i den härliga höstluften. Åh, jag älskar verkligen hösten och har alltid gjort det. Jag förstår inte varför människor blir deprimerade på hösten, hösten är ju så underbar! När vi kom hem så badade jag och Liam Vide medan Janne slängde ihop en jättegod äppelpaj som hela familjen sedan åt i soffan framför idol (nåja, Vide fick inte smaka utan sov gott på mammas arm). En riktig mysig kväll har det varit, både promenaden och mysstunden i soffan. När idol var slut somnade Liam snabbt i sin säng och just nu går Janne omkring med Vide som inte alls vill sova. Vide vill gärna bli buren på på kvällen alternativt ligga och snutta hos mig hela kvällen. Nappen fungerar väl så där, han är inte helt förtjust i den även om det går lite bättre. Vi måste nog ta och testa bärsjalen som vi har lånat...

PS. Nya kort kommer snart, I promise...

Besöket på BVC igår gick hur bra som helst. Numera väger Vide hela 4290 g, han har alltså ökat 270 g mellan torsdag och tisdag och väger nu mer än födelsevikten. Skönt att det vände, nu behöver vi inte oroa oss för om han får i sig tillräckligt med mat. Längden mätte sköterskan till 54 cm. Det var bra att vi inte köpte så mycket kläder i storlek 50 eftersom vi fick en så stor liten kille. :-) Igår kväll provade vi att ge honom napp när han blev som mest snuttig. Att sitta och amma i cirka tre till fyra timmar varje kväll är ganska jobbigt, det skulle inte vara helt fel med en napp. Vide gillade dock inte nappen speciellt mycket, han såg verkligen olycklig ut så första försöket gick inte så bra. Det slutade med att han ändå fick snutta på mina bröst... På morgonpromenaden imorse gick det dock bättre, när han blev kinkig tog han emot nappen (dock med lite protester) och somnade faktiskt efter ett tag!

Igår natt hade Liam feber så han fick stanna hemma från förskolan igår. Janne besiktigade bilen och handlade medan jag var hemma med två barn, en som satt fastklistrad vid bröstet och en som var febergrinig. Allt har gått så bra fram tills igår, då kom tvåbarnschocken. Jag började bara känna mig så himla ledsen och på dåligt humör. Liam var på dåligt humör och gjorde alla hyss man kan tänka sig och Vide bara sög och sög. När Janne kom hem satt jag bara och stirrade rakt fram och kände mig så nere. "Jag vill inte ha två barn" tänkte jag. Inte för att jag skulle välja bort något barn, utan bara för att allt kändes så jobbigt just då. Jag hade dåligt samvete för att jag var arg på Liam som faktiskt var sjuk och jag hade dåligt samvete för att jag var less på att amma... Jag började fundera på vad vi har gett oss in på... Sedan tog jag bilen och åkte iväg med Vide till BVC alldeles själv. Det är så skönt att köra iväg själv ibland, det är verkligen frihetskänsla att köra bil. På BVC gick allt bra, jag stannade kvar och ammade och hämtade kraft innan jag åkte hem. När vi kom hem packade vi ner killarna i syskonvagnen och gick på promenad. Båda sov när vi kom hem från promenaden så vi njöt av var sin glass i tystnaden och lugnet. Vi var mycket gladare föräldrar resten av kvällen vilket också resulterade i att Liam blev gladare och Vide mer nöjd.

Idag tog jag och Vide en morgonpromenad efter att vi lämnat storebror på förskolan. Det var underbart väder och allt kändes bara så bra. Morgonpromenader är utmärkta för att samla energi, jag ska göra det till en rutin. Det passar ju faktiskt perfekt med en promenad strax efter nio på morgonen. :-)

Det verkar som att Vide följer sin brors exempel vad gäller viktuppgång efter födseln. Precis som Liam gick han först ner i vikt, sedan upp i vikt och sedan ner igen. Igår när vi var på inskrivning på BVC hade han nämligen gått ner 130 g efter att i måndags ha gått upp 150 g i vikt. Skillnaden är att denna gång blev inte BVC-sköterskan lika hysterisk (hon vi hade i Östersund skrämde oss så mycket att vi trodde att Liam skulle dö) och denna gång blev inte jag lika orolig. Visst är jag orolig, men jag inser att han trots allt har goda överlevnadschanser. :-) Nä, skämt å sido. Nästa vägning är på tisdag så fram till dess gäller det att amma lite mer; lite oftare och lite längre stunder och kanske pumpa ur lite mjölk för att ge lite extra med en sked. Precis som Liam gjorde somnar Vide vid bröstet ganska så snabbt så det gäller att hålla honom vaken så att han suger längre stunder. Det positiva är att det inte längre gör ont att amma, såren är fortfarande kvar men nu tar han större tag vilket gör att det inte alls gör ont (vi har tränat på tekniken)! Amningsnapparna fungerade inte för Vide (med Liam fungerade de perfekt) så de har jag struntat i helt. Nu gäller det bara att få såren att läka och för att påskynda det luftar jag så mycket jag kan och smörjer med bröstmjölk och det verkar hjälpa väldigt bra. Vide behöver inte längre dricka blodblandad mjölk. Nu hoppas vi på att han har gått upp i vikt till tisdag! Det känns som sagt som en repris på Liams första veckor och med honom gick det ju bra så jag har goda förhoppningar att det ska gå lika bra för Vide.

För övrigt blev vi skickade till akuten för att Vide har en stor vit "finne" vid halsen. BVC-sköterskan tyckte absolut att en läkare skulle kolla upp den så det var bara att köra upp på akuten. Läkaren var dock väldigt lugn och trodde inte att det var något farligt. Vi skulle komma tillbaka om han får fler "finnar" på kroppen.

Idag har vi haft en slödag hela familjen. Vi hade tänkt åka ut och köpa ett par nya skor till Liam (väldigt behövligt) men det får bli imorgon. Efter middagen blir det dock en promenad bort till Statoil för att hyra film, jag känner verkligen för att komma ut och få luft samt för att ha en myskväll med Janne. Men först ska vi äta lax i ugn -Liams favoritmat!

Fortfarande ingenting som har hänt, förutom att jag har blivit väldigt svullen. Ser inte klok ut. Känner mig så svullen i ansiktet; kring ögonen och näsan samt läpparna som ser ut som att jag har gjort läppförstoring. Imorgon är det BF-dagen, kommer pyret då eller kommer det att dröja ytterligare några dagar? Det är så pirrigt spännande att inte veta. Samtidigt som det känns konstigt att snart, egentligen när som helst, kommer jag att ligga där på förlossningen och ha superont. Snart kommer jag att ligga på förlossningen med en ny liten person på armen. En helt ny liten individ att lära känna. Snart kommer vi att få träffa bebisen. Det är en häftig känsla. Hoppas att det händer snart!