Örebro
Jag har just gått igenom några lådor med barnkläder. Vide har nu storlek 86/92 så jag har tagit in en massa kläder som vi ska tvätta upp. Har dessutom tagit fram hans tjocka ullfilt som jag tänkte tvätta upp, den blir mysig i vagnen nu när det blivit lite kallare.
Janne var på ett-års kontroll med Vide i veckan. Från att ha legat tre kurvor (tre standardavvikelser) över medelvärdeskurvan på vikten ligger han nu endast en kurva över medelvärdeskurvan. Han väger nu 11,7 kg och är 74,7 cm lång. Hans längdkurva ligger en standardavvikelse under medelkurvan, liksom hans huvudomfång gör. Liam fick också mäta och väga sig och han väger nu 15,4 kg och är 98 cm lång. Han är och har alltid varit liten och späd.
Ikväll ska jag och Janne äta middag när pojkarna har lagt sig. Vi brukar göra så ibland, det är kul att få äta själva och fixa lite speciell mat. De senaste gångerna har Janne stått för middagen så ikväll tänkte jag göra något gott. Det blir lax i ugn som just nu håller på att marineras i kylskåpet. Till laxen blir det potatissallad med sockerärtor, ruccola och salladslök samt creme fraiche smaksatt med vitlök och gräslök. Mums! Jag ÄLSKAR lax så gissa om jag ser fram emot middagen. :-) Pojkarna får äta blodpudding vilket är en festmåltid enligt dem. Alla nöjda och glada. :-)
Stödhjul
"Jag vill ta bort stödhjulen" sa Liam bestämt. Mitt i kaoset, mitt i bak och förberedelser inför fikat som vi skulle bjuda våra vänner på. Vi sa att han fick vänta tills efter fikat eftersom vi inte hade tid att hjälpa honom att cykla utan stödhjul. Men han skulle bestämt ta bort dem. Sagt och gjort. Vi tog bort dem, men sa att vi inte hade tid att hjälpa honom att cykla, så om han behövde hjälp så fick han vänta tills efter fikat. "Okej" sa han och satte sig upp på cykeln och cyklade iväg utan stödhjul. Bara sådär. Utan att ramla. Vi fattade ingenting, vad då kan han cykla utan stödhjul? Ja, tydligen. Så gick det i alla fall till, lördagen då Liam bestämde sig för att cykla utan stödhjul.
Samtidigt som jag så klart är den stoltaste mamman i världen så har jag en liten klump i halsen. Min älskade pojke har blivit så stor. Tänk att han cyklar utan stödhjul!
Liam cyklar utan stödhjul. Gissa om han är stolt!? Han har nästan inte gjort annat än att cykla sedan vi tog bort stödhjulen.
Vide sitter bra i cykelstolen.
AfroPowerDance
Liam berättade med stolthet att han åkt upp i hisskorgen på brandbilen. Ändå upp till trädtopparna. Fröknarna berättade för Janne att Liam varit lite orolig strax innan brandbilen kom. Han hade suttit i knä och varit spänd, kanske både av förväntan och oro. När brandbilen väl kom tog det inte lång stund innan Liam studsade upp ur knät och sprang fram till bilen. Vips så var han uppe i hisskorgen, uppe bland trädtopparna och så var det inte mer med det. Nu så här i efterhand tror jag att han tänkte att elden på något sätt skulle komma med brandbilen. Eld och brandbil hör ju ihop och han pratade mycket om eld igår. Nåja. Rädslan verkar i alla fall vara över. (Ni som undrar vad jag pratar om, se föregående inlägg)
Jag blev upphämtad vid jobbet av en kompis. Vi tränar AfroPowerDance på onsdagar. Jag har bara en enda sak att säga; AfroDance är nog det roligaste man kan träna! Det är så sjukt roligt så jag finner inte ord. Jag kan varmt rekommendera det till er som inte har testat. Det är så härligt att ryckas med av stämningen, av rytmen, av musiken, av känslan. Underbart! Samtidigt som jag tränade hade Liam Bamsegympa så hela familjen kom hem ungefär samma tid efter träningarna. Killarna hade cyklat till Bamsegympan; Janne på min cykel med Vide i barnstolen och Liam på sin egen cykel. Efter att vi kommit hem hann vi med lite mys, fika och dusch innan pojkarna somnade enkelt i var sin säng.
För övrig är jag i DESPERAT behov av ett frisörbesök. Jag hade bokat en tid nästa lördag men ringde i panik till min frisör i måndags, då stod jag inte ut längre. Lyckades ändra tiden till måndag nästa vecka vilket alltså inte var speciellt många dagar tidigare. Valde ändå att ta den med tanke på att jag ska på ett seminarium i Bollnäs på tisdag och det kan ju vara kul att inte se ut som en riskvast i håret då. 
Liam hjälper till att göra svartvinbärsjuice
Vide äter pannkakor alldeles själv!
Liam har bäddat i soffan
Mysiga sommarkort på pojkarna, tagna på "våran" strand.
Puss på dig, mamma.
Vide är väldigt intresserad av tvättmaskinen
Brandbil
På Liams förskola pratar de om brand, brandmän och brandbilar. De läser böcker, pratar om eld och tittar på en brandfilt osv. Idag skulle de få besök av en brandbil och de som ville skulle få prova att åka upp med hisskorgen. De märks att Liam har funderat mycket kring det här med eld. Han återger historier och delar med sig av sina tankar och det tog inte länge innan vi förstod att han var rädd och orolig. Igår vid middagsbordet sa han klart och tydligt att han inte ville till förskolan och titta på brandbilen, han ville inte åka med hisskorgen och han ville inte se någon eld. Vi fick förklara flera gånger att det inte kommer att vara någon eld på förskolan och att han inte behöver vare sig titta på brandbilen eller åka med hisskorgen om han inte vill och att vi kunde hjälpa honom att prata med fröknarna om detta. Jag ringde precis hem för att fråga Janne hur det hade gått och det hade, till min stora lättnad, gått bra. Efter att Janne och Liam pratat med fröknarna på morgonen om Liams oro så var det inga problem. Liam sprang iväg och lekte med barnen och Janne kunde gå hem lättad över att Liam hade fått uttrycka sin oro och att de hade tagit den på allvar. Det är viktigt att få uttrycka sina rädslor. Det blir spännande att höra hur brandbilsbesöket gick. Jag är säker på att Liam kommer att berätta när jag kommer hem.
Paris!
Nästa sommar åker jag och Janne iväg på en romantisk semester till Paris. Vi blir borta i en vecka och barnen kommer att bo hos min syster och hennes pojkvän under tiden. Måndagen den 18:e juli åker vi. Igår kväll bokade vi hotellet. Det kommer att bli så bra, så fantastiskt. Jag har alltid velat åka till Paris. En dröm som jag delar tillsammans med min kärlek, en dröm som vi nu ska förverkliga tillsammans. Jag längtar så jag håller på att gå sönder. Och det blir av, det blir verkligen av! Hotellet är bokat och betalt. Paris, snart kommer vi!
1-års kalas!
Några kort kanske?
Presentöppning!
Födelsedagståg och tårta!
Förväntansfulla killar. Våran fina fina ettåring!
Nu ska jag åka iväg och träna body pump. Perfekt söndagsaktivitet!
Förkylning
Till helgen ska vi sylta och safta, vi har ju plockat så mycket bär så nu är det dags för det roligaste nämligen att koka sylt och saft! Jag har även tänkt göra blåbärsmarmelad. Jag tänkte också baka lite till Vides födelsedag. Vi har ju inte tänkt ha något stort kalas utan kommer att bjuda våra närmaste vänner på fika och då är det kul att ha lite att bjuda på. Tänkte dock som sagt inte baka några stora mängder. Vi får väl se vad det blir. Till veckan tänkte jag och Janne lunchdejta och handla lite presenter. Vi får ta det någon dag då Liam är på förskolan, men sedan måste ju även Liam få åka till leksaksaffären och välja ut en present till lillebror så klart! :-)
Jag är som sagt på bättringsvägen, men inte helt frisk ännu vilket innebär att jag behöver sömn mer än någonsin. Därför är det nog dags att söka sig till sängen...
God natt!