Hos Camilla

Tiden räcker inte till att blogga så mycket som jag skulle vilja. Men vi lever och mår bra, har fullt upp som vanligt och trivs med vardagen. Det är mycket som händer på jobbet; många spännande utmaningar som hela tiden leder till utveckling. Jag tycker fortfarande att jag har världens roligaste jobb och trivs som fisken i vattnet. Tänk vad nervös jag var för att redovisa ärenden inför politikerna när jag började. Jag tyckte att det var så läskigt att stå inför nämnden och ännu värre inför kommunstyrelsen. Nu känns det inte alls lika läskigt längre utan så där lagomt hälsosamt nervöst och kul! Jag har så bra kollegor och det är så kul att få vara en i "gänget", att få vara en del av en så härlig arbetsgrupp.

Förutom att ha världens roligaste jobb har jag även världens finaste och mest underbara son. Han pratar meningar nu och det är så underbart! "många bilar dä borta", "många pippi uppe", "juni pappa in", "milla upp mamma", "macka ramla ner", "pappa titta dä borta", "milla mätt" osv. Jag säger bara en sak, språket är helt underbart! Han säger ofta "titta" och vill visa oss saker. Han har börjat bygga väldigt mycket med sina byggklossar och blir så stolt när han har byggt ett stort torn. Då kommer han och säger "mamma (eller pappa) titta" och hoppar av glädje och springer och pekar på sitt torn och klappar händerna. Han kallar sig fortfarande för "milla" eftersom han inte kan säga sitt namn än. :-) Han brukar peka på våra skor och säga "mammas, pappas, millas" han har stenkoll på vilka skor som är vems och vilka jackor som är vems osv. Det är så roligt när han säger "mätt" för det betyder enligt honom att han är klar. När han borstar tänderna säger han "mätt" och lägger bestämt bort tandborsten, samma sak när han sitter på pottan "mätt" säger han och reser sig upp. När vi läser en bok säger han "mätt" och stänger igen boken osv. Sötnöt!

Han har kommit in i en "sitta i knäet" fas, blivit lite mer mammig och lite lugnare (låt er inte luras för han har fortfarande massor av energi). Hans utveckling har verkligen tagit ett språng så han kanske behöver tanka lite trygghet hos oss inför den kommande utvecklingen. I helgen har han varit som en liten apunge, fastklistrad vid mina ben eller i min famn. Han vägrade sova ute i vagnen i söndags utan somnade i soffan bredvid mig(!). På lördagkväll somnade han i soffan bredvid Janne (som också somnade efter en fullspäckad dag). Jag häpnas över hur förståndig Liam är för sin ålder, han tänker riktigt avancerat när han bygger med klossar (och lyckas också bygga väldigt häftiga torn) och han leker avancerade vattenlekar i badet och häller vatten i flaskor och burkar och låter saker flyta i skålar och allt vad det är. Han har en vattenkanna som han använder för att hälla vatten till en liten skål som han sedan håller högt över en flaska med smal hals för att få rätt stråle för att kunna fylla flaskan. Han är så smart! Om han vill in i ett rum som har en stängd dörr hämtar han en pall från sitt rum så att han kan klättra upp och öppna dörren. Han bar börjat låsa upp och öppna ytterdörren, vilket vi inte tycker är speciellt kul.

Jag påminns varje dag om hur underbar han är. Han är verkligen världsbäst. Här kommer kort på vår fina kille som börjar bli såååå stor!


      
Det är mysigt att somna i soffan


 
Bygger torn med pappa


 
Pyjamaskillen och ett kort på hans mamma (i nattlinne)