Hos Camilla

I vår familj är rutiner viktiga, speciellt efter att Liam föddes. Vi har märkt att vi mår så mycket bättre om vi har fasta rutiner kring mat och sömn så vi strävar efter att försöka hålla mattider och sovtider. Efter att vi har varit sjuka så har det varit lite si och så med rutinerna och jag märker att jag kan bli riktigt arg över kommentarer kring hur vi har det.

Ett exempel: Innan Liam blev förkyld och fick öroninflammation hade vi så bra läggningsrutin på kvällen. Vi har alltid strävat efter att han ska kunna somna i sin säng själv utan en massa skrik och gnäll och det strävar vi fortfarande efter. Vi har lyckats hålla denna rutin länge och haft det väldigt okomplicerat på kvällen, tills han blev sjuk och fick öroninflammation. Nu är det inte lika enkelt längre och det blir svårare att hitta tillbaka till denna rutin ju äldre han blir eftersom han hela tiden får en starkare egen vilja. Nu får vi trixa lite mer på kvällarna. Vi lägger honom i sängen och han reser sig direkt upp och skriker. Vi sitter hos honom och sjunger lite, lämnar honom ett tag, pratar med honom, lugnar ner honom, lägger ner honom osv. Tillslut somnar han men det tar tid. Alldeles för lång tid. Vissa kvällar går det superbra och han somnar nästan direkt men ofta är det en liten fight innan han somnar vilket jag inte alls gillar (fast det ska dock nämnas att det går åt rätt håll, snart är vi där). När vi hade besök för någon vecka sedan så var det en riktig fight på kvällen för att få honom att somna och då nämnde besöket lite i förbifarten att de minsann hade en rutin att bara lägga sitt barn varpå det somnade direkt och att "det är bara att låta dem skrika i sängen för tillslut somnar de". Ja, så har vi också haft det större delen av tiden sedan Liam föddes och detta som vi har nu är absolut inget som vi accepterar -det är ju just därför vi kämpar så mycket för att hitta tillbaka till läggningarna vi hade förut. Och det här med att lämna barnet i sängen och gå ut ur rummet och låta det skrika tills det somnar är inget som jag vill anamma med mitt barn, ni andra får gärna använda den metoden om ni tror på den men det är ingen metod som vi använder i detta hem.

Visst, jag kanske överreagerar när jag blir upprörd över sådana här kommentarer, men det känns jobbigt att folk för det första tror att vi accepterar att ha det så här och för det andra tror att vi alltid har haft det så här. Vi kommer ALDRIG att accpetera att det är en massa tjafs och gnäll vid läggning utan vi kommer att vara hårda och kämpa för att Liam ska få somna lugnt och tryggt i sin säng utan att vi ska behöva bråka varje kväll.

Det var det första.

Det andra jag kan bli grymt irriterad över är när människor kommenterar när Liam använder sin napp. Grejen är den att Liam väldigt sällan har napp, det är främst när han sover och när han åker vagn som han har napp annars använder han väldigt väldigt sällan napp. Om han ramlar och slår sig och blir jätteledsen brukar han få sitta i famnen och suga på nappen ett tag men annars försöker vi att inte ge honom nappen i tid och otid. Och faktum är att han inte är så fäst vid nappen ändå. Han suger på nappen när han somnar på kvällen men brukar sedan spotta ut den ganska snabbt och sova utan napp under natten. Det blir så konstigt när vi träffar människor på stan eller människor som hälsar på väldigt sällan då kommenterar de få gånger han har napp och får det att låta som att han hela tiden har napp. Bara för att de råkar träffa på oss de få gånger Liam har napp så betyder det ju inte att han hela tiden har napp. Jaja. Jag vet att jag kanske överreagerar och att dessa människor antagligen inte menar något illa med sina kommentarer, men det är ändå rätt störande. Jag kan faktiskt ärligt säga att jag är glad att Liam tar emot nappen de få gånger han använder den, jag är glad att han kan varva ner och somna med nappen, tänk de barn som vägrar använda napp och inte har någon snuttefilt eller något som de kan känna trygghet med. Det måste vara jobbigt. Liam har en snuttefilt som han älskar och som han snusar på när han ska somna. Vi tycker inte att det är något problem alls utan är glada att han har den tryggheten, om vi exempelvis behöver barnvakt är det skönt att han har sin napp och snutte som kan få honom lugn och som finns där för honom när han ska sova. Snutten använder han bara när han sover och vid enstaka fall om han är väldigt ledsen.


Ja som sagt vi kämpar på med våra rutiner. Matrutinen som var bra strax efter förkylningen har blivit lite sämre igen. Det går upp och ned och vissa dagar fungerar allt jättebra och viss dagar fungerar ingenting. Men det är väl så det är, det är bara att flyta med. Vi vägde honom förra veckan och då hade han gått ner 5g så man kan väl säga att han står still i vikt vilket inte är speciellt konstigt med tanke på hur aktiv han är och med tanke på hur matsituationerna har varit under förkylningen...

Lillkillen har varit lite grinig till och från och jag som har trott att det har varit en ny tand på gång fick det bekräftat för någon dag sedan då jag skymtade en tand i överkäken. Den har vuxit ut ganska mycket men vi har totalt missat den, men nu är det alltså en ny tand att borsta. Morgon och kväll borstar vi hans två och en halv tänder och han är så söt så söt. Tandborstningen går faktiskt jättebra, han är så duktig på att gapa när vi ska jaga tandtroll. *sötnos* Det går bäst om vi hjälps åt så Liam brukar få borsta med en tandborste utan tandkräm medan jag eller Janne borstar med en tandborste med tandkräm. Han tycker det är så kul, våran lillskrutt.

Nu blir det lunch och sedan kanske lite pulka på gården!