Less
Snart kommer Janne och Liam och hämtar mig. Vi ska åka till BVC med Liam på 2-års kontroll och sedan åker vi hem. När jag kommer hem kommer jag att lägga mig i sängen och dra täcket över huvudet. Jag kommer antaligen att ligga och muttra för mig själv och vara allmänt tjurig. Blä.
2 år!
Åh, tänk att han har blivit så stor. Våran älskade son är två år!
Imorgon
Imorgon fyller lillskrot 2 år. Vi planerar att väcka honom med sång imorgon och ett litet paket på sängen. Det stora firandet blir sedan på lördag då vi ska ha ett litet kalas. Vi har bjudit Juni och hennes familj samt ett syskonpar på förskolan vars föräldrar vi har fått ganska bra kontakt med. Om alla kommer blir det alltså sammanlagt fem barn med Liam och sex vuxna med oss inräknat. Kul! Jag kan för övrigt inte förstå att han blir 2 år imorgon, men så kommer det nog alltid att vara.
Har ni shoppat något på bokrean förresten? Jag har köpt två böcker till Liam som han ska få imorgon kväll (Billy och grisarna samt Nicke Nyfiken) samt två kokböcker till mig själv (oemotståndliga cheesecakes och Leilas mat). Det är så himla mysigt med bokrea, en ljusglimt i den kalla mörka årstiden.
Konsten att räkna
Vi hade förresten en jättemysig alla hjärtans dag. Restaurangen var så fin och mysig (en av de finaste jag har ätit på) och maten var jättegod. Det hela blev en ganska dyr historia men det var det värt, vi behövde verkligen den där tiden med varandra. Liam hade det bra hemma, han sov hela tiden vi var borta medan våra barnvakter tittade på melodifestivalen.
Det har varit stressigt på jobbet. I måndags körde det ihop sig då både jag och Janne hade sena möten, han på sitt jobb och jag i Gävle (åkte tåg hem så jag var hemma strax efter 18). Tack vare våra trevliga grannar löste det sig genom att Liam fick vara hemma hos dem och leka. Vi berättade för honom dagen innan att han skulle få vara hos Juni och leka efter förskolan och det märktes att han såg fram emot det. På morgonen när jag skulle lämna honom på förskolan var han på väg hem till Juni redan kl 07.15. "June" sa han och gick mot deras dörr. Jag fick förklara för honom han skulle få gå dit efter förskolan och då nickade han klokt på huvudet och sa "mm". Sedan bar det iväg till förskolan. Han och Juni hade haft så roligt hela kvällen, de leker så bra med varandra. Dessutom hade de fått ugnspannkaka till middag och det är ju en favorit. På kvällen när han skulle lägga sig frågade jag om han hade haft roligt med Juni och vad de hade hittat på. Då svarade han "springa" och det stämmer nog. Jag kan tänka mig att de hade sprungit omkring en hel del. :-)
Bokat (och vredesutbrott)
Jag har bokat ett bord för två på lördag kl 19.30 på Ljusdals finaste restaurang. Vi har fixat barnvakt så nu ska vi äta en tre rätters middag på tu man hand och njuta av god mat och mysigt sällskap av varandra. Jag kan inte tänka mig en bättre "alla hjärtans dag"-present. Det blir skönt att inte behöva bry sig om spilld mjölk, mat som kastas över bordet eller ett barn som gnäller. Jag längtar!
Umeåresan är också bokad, eller i alla fall bestämd. Det blir vecka 12 från onsdag till söndag. Jag ska ansöka om semester och boka bussbiljetter så att det verkligen blir bokat "på riktigt". Gah vad jag längtar!
________
Igår fick Liam ett riktigt vredesutbrott, jag har aldrig sett något liknande. Jag skulle hämta honom på förskolan och han var så glad och mysig när jag kom. Berättade en massa om vad de hade gjort och skulle kramas och goa. Myspojke! När jag tog fram hans ytterkläder och började packa hans ryggsäck så fick han syn på sin napp, snutte och giraff. Han pekade på dem och sa att han ville ha dem, jag förklarade lugnt och stilla att han får ha dessa saker när han sover och att vi skulle packa ner dem i ryggsäcken så att de får följa med hem. Då brakade helvetet lös. Jisses. Han förvandlades från världens goaste unge till ett gallskrikande monster. Jag har aldrig varit med om något liknande. Han skrek så han nästan tappade andan. La sig ner på golvet och sparkade. Slog mig på armarna, vägrade klä på sig. Han var så arg så jag trodde att han skulle svimma av eller nåt. Först tänkte jag: "fan varför sa jag nej?" men sen tänkte jag: "jag kan bara inte ge mig nu". Det blev en hård kamp. Att klä på ett hysteriskt barn är inte det lättaste. Utbrottet fortsatte hela vägen hem. Han vägrade åka pulka, han vägrade gå, sedan skulle han åka pulka. Hela tiden gallskrek han efter sin snutte, napp och giraff. Jag försökte förklara än en gång att han får dem när han ska sova. Han var helt hysterisk även efter att vi kommit hem. När vi kommit hem försökte jag först att avleda hans ilska, provade att leka med honom osv. Men sedan tänkte jag "nej, han måste faktiskt få vara arg. Det är nog bättre att låta honom vara så kanske det går över". Och mycket riktigt. Efter några minuter (som kändes som en evighet) blev han äntligen tyst och lugnade ner sig. Sedan var allting som bortblåst och han var återigen världens goaste! Varken han eller jag nämnde något om snutten, giraffen eller nappen på hela kvällen och sedan när han skulle lägga sig packade vi upp dem ur väskan så han fick dem. Det var som att vredesutrottet aldrig hade hänt.
Nu när jag ser tillbaka på händelsen är jag stolt över att jag:
1. Inte gav mig. Ett nej är ett nej och jag tyckter att jag motiverade detta nej på ett bra sätt (jag tycker att det är viktigt att man kan motivera besluten på ett bra sätt både för sig själv och för barnet). Liam vet ju faktiskt vad som gäller och det har inte varit något problem att få honom att acceptera detta nej tidigare.
2. Behöll lugnet. Det var en hel del föräldrar som fick se mitt barn från hans värsta sida. Jag fick blickar på mig när jag körde hem honom i pulkan eftersom han gallskrek hela tiden. Men jag behöll lugnet och höll fast vid mitt nej. Jag höjde inte rösten och blev inte stressad utan förklarade lugnt och sakligt för honom vad som gällde.
Jag har aldrig varit med om något liknande från Liams sida, det var en riktig prövning. Det var antagligen en försmak på vad som kommer att komma framöver, våran lilla kille har verkligen en stark vilja och ett hett humör.
Nya tag
Det har snöat enormt mycket i helgen, det räcker verkligen med snö nu. Vi fick skotta fram bilen när vi skulle åka och handla igår. Det var ett helt äventyr att ta sig till förskolan med alla attiraljer och plusma i snö med vagnen. Det får bli pulka resten av veckan... (Liam brukar få åka pulka till förskolan, det är bara på måndagar som han får åka vagn eftersom vi måste ta med vagnen så att han kan sova i den, sedan lämnar vi den där under veckan).
Det känns som att jag har många ljusglimtar att se fram emot den närmaste tiden. På lördag planerar jag och Janne att gå ut och äta på restaurang, ska försöka fixa barnvakt. Vecka 10 kommer min mamma och är hos oss hela veckan, ska bli så kul att träffa henne och bli lite bortskämda. Sedan ser jag verkligen fram emot min Umeå-helg som blir vecka 11 eller 12. Det ska bli helt underbart!!! Tänk att bara få vara ensam och ta hand om sig själv en hel helg. Även om jag kommer att sakna mina älskade killar innan helgen är slut så längtar jag så jag håller på att dö! Jag är så glad att Janne kan unna mig en sådan helg, han vet vad det betyder för mig. Åh, kan inte tiden gå liiiiite snabbare?
En helg med syster
Mysig helg och magsjuka än en gång
Vi åkte upp på torsdagkväll, resan gick bra och Liam var underbart snäll hela vägen. Fredagen spenderade vi på stan; Janne köpte ett par fotbollsskor och Liam fick några byxor. Vi hann även med att träffa en kompis som nyss börjat plugga på universitetet. På kvällen gick vi på disputationsfest och träffade en hel drös av vänner och släkt på Jannes sida (och Liams sida). Det bjöds på god mat och Liam levde rövaren i hela festlokalen. Jag skriver ofta i bloggen om vilken liten vilde han är men det är svårt att i ord beskriva all energi som ryms i denna lilla kropp. De som var på festen fick i alla fall se vad jag menar. Han hade inte tid att sitta still i många sekunder utan busade och charmade de flesta men sin energi. Han är ju för det mesta väldigt glad så det är svårt att inte tycka om honom. Hans kusin som just fyllt 1 år var också där och det var så kul att se dem leka tillsammans. De sprang omkring och busade med varandra och lät nästan exakt likadant, de är så otroligt lika ibland att man nästan ramlar baklänges. Kring halv nio-nio somnade en utslagen prins i vagnen och hans föräldrar fick då sätta sig ner och vila ett tag. :-)
Under lördagen hjälpte vi till att städa festlokalen och sedan blev det en mysig kvällsträff hos Jannes bror. Liam fick än en gång chans att busa med kusinen och vi fick äta rester av den goda maten (västerbottensbuffé). På söndag bar det hem igen, en lång bilresa och ett kort stopp på IKEA hanns med och sedan var vi hemma i Ljusdal igen. En alltigenom lyckad helg; det är så kul att besöka Umeå (underbar stad) och träffa alla vänner vi har där.
____
En lite tråkigare nyhet är att Liam än en gång drabbats av magsjuka. Det började klockan ett natten mot tisdagen (alltså natten mot igår) av att han spytt ner hela sängen. Sedan fortsatte det hela natten och hela förmiddagen. Det är inte klokt vad han har spytt. Vi fyllde hela badkaret med nedspydda saker; 4-5 lakan, 2-3 badlakan, 2 kuddar, 4 fleecefiltar, x antal tröjor och pyjamaser, x antal mjukisdjur, x antal örngott, 1 matta osv. Janne tvättade från kl 7 till kl 19 igår. Janne var hemma och VAB:ade och jag var tvungen att sjukskriva mig för jag blev också dålig. Jag spydde inte något men låg helt utslagen och illamående i sängen hela dagen igår. Igår kväll var Liam piggelin igen och vi städade hela toaletten och Liams rum. Vädrade bort spylukten och i princip hela toaletten blev föremål för ytdesinfektion. Liam fick ta ett långt bad och tvättades noga så all dålig lukt försvann. Våran lilla skrutt, det är så jobbigt att se när han är sjuk. Speciellt när han spyr då blir han så liten och ynklig. Han vill goa och är så ledsen, han kryper upp i knät och tar ut nappen och säger "puss". Det är så svårt att förklara att mamma och pappa inte vill pussas direkt efter att han spytt. Och det är svårt att förklara att det inte är farligt att spy och att det inte gör något om han spyr (det är nästan så att han skäms och det känns så hemskt att han ska känna så). Han får kramar istället. Massor av kramar. Lilltussen. Nu hoppas vi att det är över för denna gång och att jag och Janne klarar oss... Våran lilla prins har i alla fall sovit som en klubbad säl inatt, det tar på krafterna att vara sjuk...
Förresten tack för kommentaren M-L, jag håller med om att våran son är alldeles underbar! :-)