Hos Camilla

Besöket hos barnmorskan gick mycket bra eftersom hon lyckades stilla några nojor som jag har haft den senaste tiden. För det första så hade jag fått för mig att barnet låg med rumpan nedåt. I min tankevärld såg jag framför mig obehagliga vändningsförsök som misslyckades och istället slutade med akut kejsarsnitt, tänk vad tanken kan vara snabb ibland. Hon kände på min mage och kunde snabbt konstatera att huvudet låg nedåt och var dessutom något nedsjunket (ruckbart). Jag var dock fortfarande tveksam så för att bevisa att hon hade rätt hämtade hon in en rullvagn med en ultraljudsmaskin som klart och tydligt visade att huvudet låg nedåt. Jag hade alltså fel vilket jag blev mycket glad för. Eftersom huvudet har börjat sjunka ner så menade hon att det inte är så stor risk att bebisen vänder sig, även om man så klart inte kan vara säker. Men hon tyckte inte att jag skulle noja mig för det.

För det andra så har jag nojat över mitt senaste blodglukosvärde som var på gränsen till att jag skulle vara tvungen att göra en utredning. Det var så högt som 8,9 och vid 9,0 får man göra en utredning. Hon var inte alls orolig men sa att hon kunde titta vad värdet var idag och idag låg det kring 6 så det var inte alls lika högt. Värdet brukar vara högre när man är gravid och påverkas så klart av vad man har ätit strax innan man tar det och sist hade jag faktiskt druckit juice samt ätit gröt med sylt på just innan vi åkte till MVC så det påverkade nog en del... Hon sa att det finns inget att vara orolig för när man ser mina värden, hon tycker att jag har otroligt bra värden speciellt blodvärdet som har varit jättebra hela tiden. Så jag kan nog sluta att noja mig.
 
Passade även på att prata med henne om sammandragningarna och hon sa att det är vanligt att man har fler sammandragningar om man är omföderska. Så länge de inte gör ont så är det inget farligt, det är livmodern som tränar. Det låter ju bra, även om det är obehagligt när magen är stenhård nästan hela tiden.

Jag kan sluta noja mig.

Det är väldigt lugn på jobbet, för lugnt faktiskt. Nästa fredag får jag semester och kommer att vara ledig läääänge, håller därför på att städa och avsluta lite på jobbet. Tänker dock hela tiden på vad vi har kvar att göra hemma innan bebisen kommer. Det är en del kvar att tvätta, bb-väskan ska packas, babyskydd ska hyras (kräver en tripp till Hudiksvall), sängen ska bäddas (nya sängkläder är beställda), syskonvagnen ska hämtas (får låna av en kollega!) osv. Dessutom ska vi hinna städa iordning i lägenheten, ställa iordning den stora bokhyllan, städa i förrådet så att barnvagnarna får plats osv. Janne ska få storstäda köket och badrummet så kan jag pyssla på lite med packning, tvätt, bädda sängen osv. I helgen städade jag alla rum utom just köket och badrummet, sydde nya gardiner till tv-rummet och nya kuddfodral till prydnadskuddarna i soffan och i sovrummet. Sa jag att jag håller på att boa? :-)

Jag minns inte att jag hade så mycket sammandragningar när jag var gravid med Liam, men nu har jag sjukt många per dag. Imorgon ska jag träffa barnmorskan, får nog prata med henne om det...

Mina killar är hemma och allt är som det ska igen. Det var skönt med en egen helg, även om jag har fått väldigt mycket gjort har jag försökt ta det lugn och vilat. Det har varit riktigt skönt med sovmorgon måste jag säga! Även om jag inte sover speciellt bra på nätterna (det gör ont och är svårt att vända sig samt att jag behöver kissa minst en gång på natten) är det skönt att ligga och dra sig på morgonen.

Nu börjar det bli riktigt tungt att bära denna stora mage. Magen står otroligt högt upp och gör att jag har svårt att andas. Det gäller att luta sig bakåt för att inte kolavippa. Har en del sammandragningar under dagarna och det är riktigt obehagligt när magen blir stenhård. Inte blir det lättare att andas heller... Har även haft lite molvärk de senaste dagarna och jag känner ofta hur det trycker och ilar nedåt. Jag hoppas verkligen att detta barn kommer i augusti. Jag har egentligen inga krämpor eller något att klaga på, förutom att det är otroligt tungt i kroppen att vara höggravid. Oj vad jag saknar att gå en rask promenad!

Måste passa på att gratta våra vänner i Örebro som fick en dotter den 22 juli samt våra vänner i Hudiksvall som ska bli föräldrar i januari.

Igår åkte grabbarna iväg till Östersund för att träffa en massa släktingar till Janne. Jag var så nervös hela kvällen innan jag fick veta att de hade kommit fram. Jag tycker att det är så hemskt att vara hemma och bara vänta på telefonsamtal att allt har gått bra. Mina underbaringar ute på vägarna själva, tänk om det händer en hemsk olycka, tänk om de skadas! Mina fina fina killar. Men allt hade gått bra och när jag pratade med Janne var Liam i full gång med att sparka fotboll med farfar. :-) Farfarn lär nog vara ganska så slut innan den här helgen är över tror jag... :-)

Just nu är jag alltså ensam hemma. Ganska skönt faktiskt, välbehövlig egentid. Men innan helgen är slut så vet jag att jag kommer att sakna dem, men ibland måste man få sakna varandra också. På något sätt tror jag att det är ganska viktigt att vara ifrån varandra emellanåt, att få sakna och längta. Jag är rätt ensam på jobbet också, känns riktigt tråkigt att alla har semester. Inser verkligen hur viktig den sociala biten är för att man ska trivas på jobbet, det är så tomt och tyst på jobbet under sommaren. Inga politiska sammanträden, knappt några telefonsamtal, ingen att bolla idéer med och inga roliga diskussioner kring fikabordet... Å andra sidan så får man försöka ägna sig åt saker som man normalt inte hinner med, exempelvis städa kontoret, gå igenom papper osv. När jag går på semester den 7 augusti ska jag lämna över mina ärenden till två av mina kollegor och för att vara lite schysst tänkte jag att jag skulle sortera papper och skriva sammanfattningar till varje ärende, skriva vilka kontaktpersoner jag har osv. Det underlättar förhoppningsvis deras arbete när jag är ledig. 

Idag skiner solen, jag tror knappt att det är sant! Det var dock riktigt kallt att cykla till jobbet, men enligt tidningen ska det bli 21 grader idag. Jag hade verkligen semester rätta tiden för sedan jag började jobba har det i princip regnat varenda dag. Snart blir jag ledig igen och då ser jag fram emot fina soliga sensommardagar och höstdagar. Jag älskar hösten! Verkligen älskar hösten och denna höst lär det bli många många barnvagnspromenader! :-)

Jag insåg just att det faktiskt är näst sista veckan i juli nu. Jisses. Den 10 augusti går jag på ledighet igen och kommer inte tillbaka förrän den 1 mars 2010 då jag börjar jobba halvtid efter föräldraledigheten (ska vara föräldraledig 6 månader på heltid). Samtidigt som det känns roligt och spännande att få lära känna ett nytt litet barn så känns det samtidigt lite vemodigt att vara hemma från jobbet så länge. Jag tror att det blir alldeles perfekt att vara hemma 6 månader på heltid och sedan halvtid ett tag. Det kommer nog att passa oss jättebra. Om inte annat så har vi ju faktiskt chans att ändra oss och lägga om ledigheten.

Liam trivs verkligen på sommarförskolan, även om han har börjat prata lite som sin egen förskola som han nog har börjat längta efter lite grann (det är nog främst kompisarna han längtar efter tror jag). När jag hämtar honom så har de alltid något att berätta om, de säger att han är så himla mysig och lätt att ha att göra med. Jag har flera gånger fått höra att jag har en sån mysig och duktig son (som om jag inte visste det) och det värmer i hjärtat. *stolt mamma*

Igår när jag hämtade honom var förskolläraren alldeles lyrisk. Hon hade varit så facinerad av Liam när de var ute och lekte i regnet och tyckte att det var synd att hon inte hade haft möjlighet att filma honom för att han var så otroligt mysig. Han hade lekt med vatten och gjort värsta genomtänkta experimentet som han hittat på alldeles själv. Han tog en hink och hämtade vatten från stupröret som han sedan tog med sig och hällde i en liten grop som han hade grävt. Därefter så sparkade han med foten så att det blev en kanal från gropen mot en brunn där vattnet sedan rann ner. Han hade varit helt fokuserad och det hade verkligen synts på honom att han hade en plan. Han följde vattnet noga för att se hur det rann, böjde sig ned för att se på nära håll hela tiden vattnet rann. Var det något som inte stämde så ändrade han kanalen med foten. Så höll han på ett bra tag, hämtade vatten och hällde för att sedan följa vattnets väg mot brunnen. Oj, vad roligt förskollärarna hade haft och vad facinerade de blev! Han hade varit så inne i leken, helt avskärmad från allt annat med full koncentration på det han gjorde. Våran underbaring!

Igår kväll målade jag det andra lagret på bokhyllan, eller det tredje lagret om man räknar grundmålning. Det känns i kroppen idag kan jag säga. Jag ser verkligen fram emot att få lägga mig i soffan efter middagen och bara slappna av. Kroppen känns tung som bly och det känns som att jag har träningsvärk i hela kroppen efter målningen. Inte så lämpligt att ägna sig åt sådana saker kanske när man är höggravid... Förhoppningsvis behöver hyllan inte målas mer, då är det bara hyllplanen kvar som är betydligt enklare att måla.

Jag har börjat få sammandragningar då och då under dagen. De gör inte ont utan är mest obehagliga när magen blir stenhård, och då menar jag verkligen stenhård. Det går knappt att röra sig. Barnet verka ligga med kroppen på höger sida för magen buktar ut på den högra sidan och är alldeles stenhård. Barnet har två perioder under dagen då det verkligen verkligen är livligt inne i magen, på fm strax innan lunch och på kvällen så där fram mot klockan åtta och nio. Under dessa perioder går det knappt att röra sig för alla krumbukter och rörelserna gör rätt så ont ibland kan jag meddela. Börjar komma in i den där fasen när jag börjar känna mig less på att vara gravid... Kan inte tiden gå liiiiite snabbare?

Jag har börjat "boa", ni vet förbereda för bebisens ankomst. Idag skruvade vi ihop spjälsängen. Den var ändå inburen eftersom jag målar den stora bokhyllan ute i förrådet, så varför inte skruva ihop den liksom? Vi har även tvättat alla barnkläder i storlek 50 och 56 plus madrassöverdraget till spjälsängen samt några babyfiltar, så nu är det gjort. Vi ska köpa nya fina sängkläder att bädda med, så själva bäddningen får vänta någon vecka (längtar!)... När vi handlade idag köpte vi ett paket med miniblöjor för en rabattkupong som vi fått. Hela sommaren har egentligen handlat om att boa. Vi har städat och rensat så sjukt mycket bland våra saker. Känns skönt med en ordentlig genomgång. För två veckor sedan ägnade vi exempelvis en massa tid till att gå igenom alla våra "viktiga papper", ni vet försäkringspapper, deklaration, pension, bankpapper osv. Vi slängde en hel del och de papper som vi sparade är nu sorterade i fina nya pärmar med tydligt register. Det känns som en seger!

Från torsdagkväll till söndag kommer jag att vara ensam hemma eftersom Janne och Liam åker till Östersund på släktkalas. Jag stannar hemma och tar det lugnt samt ska passa på att sy nya gardiner till vardagsrummet samt matchande kuddfodral (har köpt så fint tyg på ikea!). Ska även gå igenom våra digitalkort och skicka en hel massa på framkallning har jag tänkt. Ligger verkligen efter vad gäller framkallning av kort... Om jag hinner/orkar ska jag även tvätta upp spjälsängsskyddet och lite sängkläder till bebisen tror jag. Det är så himla kul att förbereda för bebisens ankomst, så spännande och pirrigt. Liam tycker också det är jättespännande och ville provligga spjälsängen, dessutom ville han låna bebisens snutte. :-) När vi gick ut i affären bar han stolt på bebisens blöjor och berättade för de han träffade att det minsann var bebisens blöjor. Sötnosen.

PS. Ni missar väl inte kollagen jag har gjort av vår semesterresa i tidigare inlägg? Jag har äntligen installerat Photoshop Elements på datorn så nu är det mycket roligare att lägga upp kort. Försöker lära mig programmet och det är en hel massa roliga saker som man kan göra. :-)


Vi förbereder och vi längtar...

Här kommer några vykort från vårt midsommarfirande och vår semesterresa!

Igår firade jag och Janne att vi varit förlovade i två år och att vi varit tillsammans i fem år. Eller firade och firade. Grejen är den att vi först inte reflekterade över vad det var för dag tills det slog mig, så där strax innan lunch, att det var den 16 juli. Vi firade sedan genom att äta taco till middag. :-) Vi får väl försöka fira lite bättre i helgen, kanske en hyrfilm och lite mys i soffan? Eller kanske att vi kan gå ut och äta tillsammans när Jannes mamma kommer i augusti. Middag på tu man hand. Det skulle vara något.

Idag går jag in i vecka 34, inte alls långt kvar. Det är ett par från vår tidigare föräldragrupp i Östersund som just fått sitt andra barn, en söt liten tjej, det får mig att längta ännu mer... Den här gången funderar jag inte så mycket på själva förlossningen utan mer på hur tiden kommer att bli när vi väl är hemma och är fyra i familjen. Hur är det att vara tvåbarnsföräldrar? Hur är det att vara ensam hemma med två barn, en liten vilde och en nyfödd? Hur kommer Liam att reagera på förändringen? Det är många tankar och för det mesta känner jag mig lugn men ibland känner jag mig riktigt nervös. Mest så där spralligt, pirrigt nervös men ibland nästan lite rädd inför den stora förändringen...

Vi har funderat lite på det här med namn och ärligt talat så förstår jag inte hur vi ska kunna komma överens om något namn. Det finns ju så många fina! Jag gillar ganska vanliga namn och tjejnamn finns det ju hur många fina som helst, killnamn är lite mer begränsad tycker jag.

Dessa namn har vi funderat på hittills (utan rangordning).
Tjejnamn: Vilma, Stella, Moa, Alva, Alma, Filippa, Leah, Liv, Saga, Alice, Tuva, Siri, Elsa, Arwen... Jag har säkert glömt något också. Just nu är vi nog mest inne på Vilma (i alla fall Janne). Jag tycker att alla namn är fina och vi tycker båda att Arwen är otroligt vackert namn. Men är det för ovanligt eller för konstigt?
Killnamn: Noah, Viggo, Lukas, Noel, Leon. Kanske har glömt något, men vad gäller killnamn så tror jag att Janne är mest inne på Noah. Jag vet inte alls vad jag gillar mest, men för stunden är det nog Viggo.

Hur ska man kunna välja namn? Det kändes på något sätt lättare förra gången...
Vad tycker ni om ovanstående namn, vilka är finast? Eller har ni några andra förslag?

Nu åskar det massor ute och regnet står som spö i backen. Jag klagar inte alls av att sitta på jobbet just nu. Det är rätt mysigt att jobba när det åskar ute. :-) Och liten bökar runt i magen som aldrig förr, kan nästan inte sitta still utan rycker till då och då när pyret gör sina konstiga krumbukter. :-)

Vi har nu hunnit vara hemma i en vecka, det har varit fullt upp sedan vi kom hem och igår började vi jobba igen. Vi har haft en superhärlig semester som började med ett besök hos goda vänner i Örebro. Örebro har många roliga aktiviteter för barn i Liams ålder och är en riktigt mysig stad så där trivdes vi bra. Att vi också fick chans att träffa våra vänner var ett stort plus så klart! Örebro bjöd på en riktig värmebölja som nästan höll på att ta kål på oss. Efter en helg med bland annat bus, bad, shopping och god mat samt besök på den tekniska kvarnen åkte vi vidare mot Kalmar för att träffa Liams farmor samt Jannes bror som var där med sin familj. Vi bodde i en stuga på en jättefin 4-stjärnig camping i Kalmar som vi verkligen trivdes otroligt bra på. Vi kan verkligen rekommendera Stensö Camping i Kalmar! I Kalmar strosade vi i den härliga miljön runt slottet, kände historiens vingslag på en gammal kyrkogård, besökte en 4H-gård för att mata getter och klappa kaniner, badade äventyrsbad och lekte på campingens härliga lekplats. Lite shopping hann vi även med och självklart spenderade vi mycket tid hos Liams farmor som bor en bit utanför Kalmar. Hon bjöd bland annat på en god bärpaj som jag blev helt frälst i (jo, jag har hunnit baka den en gång hemma sedan vi kom hem)! Efter en vecka i Kalmar åkte vi tillbaka till Örebro och till våra kompisar som då hunnit flytta från en hyreslägenhet till ett mysigt radhus utanför Örebro. Vi besökte lek- och buslandet där Liam verkligen trivdes som fisken i vattnet (kan rekommenderas för ni som har vägarna förbi Örebro) samt ett jättestort externt handelsområde där vi shoppade lite och åt god glass. Därefter var hela familjen nöjda med att resa så då bar det av hem mot Ljusdal. För exakt en vecka sedan kom vi hem och jisses vad skönt det var. Borta bra men hemma bäst! Liam längtade så mycket efter sitt rum och sina leksaker och bad att vi skulle åka hem "jag vill åka jättelångt i bilen" sa han, "hem till tåget". Vi somnade alla gudomligt gott i våra egna sängar kvällen när vi kom hem. Det var dock så himla mysigt att resa runt i Sverige, det blir det absolut fler gånger! Vi besökte exempelvis inte Ölands djurpark eller det stora äventyrsbadet i Örebro...

Liam har varit periodvis ganska jobbig under resan, inte alls som han brukar vara utan bråkig och gnällig. Jag vet inte vad det bror på, om det är att han inte har stått i centrum hela tiden när vi har besökt andra eller om det är något annat. Det kanske handlar om den frigörelseperiod som han är inne i just nu (tydligen får man inte säga trotsålder längre eftersom det uppenbart handlar om frigörelse). Vi kan ju ha besök hemma och föra samtal med dem utan att Liam är i centrum hela tiden, men det kunde vi inte på semestern. Han bråkade, puttade och bet sin kusin och var allmänt jobbig i hans närhet. Kanske frustration för att kusinen inte förstod och inte kunde göra sig förstådd inför Liam, eller att Liam kände sig hotad av kusinen -att han var tvungen att dela på uppmärksamheten med honom. Å andra sidan brukar ju inte Liam vara så där med yngre. Klart att han har bråkat förut, på förskolan är det ju en hel del konflikter gällande saker osv, och han har också bitits, men inte bråkat så där helt oprovocerat så att man har fått passa på honom utan mer att man har fått gå in och medla ibland. Ibland ville han hjälpa kusinen, men det blev fel det också. Det var konstigt att se honom vara så här. Jag som hade blivit så glad att han har börjat leka själv eller tillsammans med andra, men så länge kusinen var i hans närhet på semestern så fick vi passa hela tiden. När vi var själva på campingen lekte han dock otroligt bra med barnen i stugorna bredvid, spelade fotboll med andra barn till sent på kvällarna utan att vi behövde gå in och kontrollera/passa leken... När vi väl kom hem så har han också varit den vanliga Liam och har lekt jättebra med barnen ute på gården utan att vi har behövt vara med och kontrollera och passa leken hela tiden. Konstigt.

Nu har vi som sagt börjat jobba och vardagen har infunnit sig igen. Jag gillar ju att jobba så jag tycker bara det är skönt med vardag och struktur på dagarna. Liam går på en ny förskola under sommaren då de har slagit samman flera förskolor och gissa om han trivs! Vi har förberett honom länge på att han ska få gå på en annan förskola och han har verkligen sett fram emot det så igår blev han så glad när han äntligen fick åka dit! Han såg även fram emot då jag skulle hämta honom med cykeln efter jobbet. Det hade gått så himla bra på dagen och Liam var så glad när jag kom och skulle visa en massa saker. Känns så skönt att han är den vanliga goa' Liam igen, han kanske också gillar vardag och struktur på dagarna? :-) Han har nog dessutom saknat Juni som verkligen är hans bästis! :-)

Här kommer en kort semesterhälsning från Kalmar. Vi bor på en fin camping och har haft underbart väder ändå sedan vi åkte (26 juni). Idag kom en regnskur som faktiskt var ganska efterlängtad. Vi har hunnit hälsa på kompisar i Örebro på vägen ner till Kalmar och på söndagkväll eller måndagmorgon åker vi upp till Örebro igen innan det bär av hem till Ljusdal. Imorgon ska vi åka till äventyrsbadet, när jag kommer hem får jag visa kort och berätta om våra upplevelser under semestern.

Vi har det bra! Hörs snart!