Ensam

Igår åkte grabbarna iväg till Östersund för att träffa en massa släktingar till Janne. Jag var så nervös hela kvällen innan jag fick veta att de hade kommit fram. Jag tycker att det är så hemskt att vara hemma och bara vänta på telefonsamtal att allt har gått bra. Mina underbaringar ute på vägarna själva, tänk om det händer en hemsk olycka, tänk om de skadas! Mina fina fina killar. Men allt hade gått bra och när jag pratade med Janne var Liam i full gång med att sparka fotboll med farfar. :-) Farfarn lär nog vara ganska så slut innan den här helgen är över tror jag... :-)

Just nu är jag alltså ensam hemma. Ganska skönt faktiskt, välbehövlig egentid. Men innan helgen är slut så vet jag att jag kommer att sakna dem, men ibland måste man få sakna varandra också. På något sätt tror jag att det är ganska viktigt att vara ifrån varandra emellanåt, att få sakna och längta. Jag är rätt ensam på jobbet också, känns riktigt tråkigt att alla har semester. Inser verkligen hur viktig den sociala biten är för att man ska trivas på jobbet, det är så tomt och tyst på jobbet under sommaren. Inga politiska sammanträden, knappt några telefonsamtal, ingen att bolla idéer med och inga roliga diskussioner kring fikabordet... Å andra sidan så får man försöka ägna sig åt saker som man normalt inte hinner med, exempelvis städa kontoret, gå igenom papper osv. När jag går på semester den 7 augusti ska jag lämna över mina ärenden till två av mina kollegor och för att vara lite schysst tänkte jag att jag skulle sortera papper och skriva sammanfattningar till varje ärende, skriva vilka kontaktpersoner jag har osv. Det underlättar förhoppningsvis deras arbete när jag är ledig. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0