Hos Camilla

Liam har hamnat i en jobbig period, han verkar gå igenom en fas med många känslor. Ena stunden kan han bli jättearg och ledsen för att i nästa stund vilja sitta i knät och kramas och pussas. Det är jobbigt att se att det är jobbigt för honom, det är som att han inte kan kontrollera sina känslor. Han har även börjat en "kan-själv"-fas. Vi får verkligen träna vårt tålamod för ibland är det väldigt omständigt när han "kan själv" och dessutom har alla dessa känslor som ligger utanpå kroppen. Det är "trots" blandat med väldigt mycket mammighet. Ibland är det hur jobbigt som helst, men det är ju trots allt mest jobbigt för Liam. Vi gör så gott vi kan, kramar honom när han behöver kramar och försöker prata med honom när han blir arg och ledsen. Det är nästan som att han en mini-tonåring hemma eller nåt.

När Liams farmor var här i julas blev hon väldigt imponerad av hur lätt det är att lägga Liam på kvällarna. Det verkar som att hon inte har varit med om något liknande, och det är verkligen hur lätt som helst! Det som är absolut gulligast nu är att han har börjat säga "älskar dig" på kvällen. Vi lägger honom i sängen och sedan ska han pussas, han är så söt han säger "puss" och tar ut nappen och plutar med läpparna. Sedan pussar vi honom och säger "mamma och pappa älskar dig" och då säger han "älskar dig" tillbaka. Ibland säger han "älskar dig" innan vi har sagt något. Han vet antagligen inte vad det betyder helt, men han vet nog att det är något fint. Varje gång han säger det blir jag alldeles tårögd av lycka. Igår när vi la honom så ropade han "puss" från sitt rum just när vi gått därifrån, då ville han ha en till puss av oss båda. :-) Åh vad jag älskar denna underbara kille, han är det bästa som finns!

Just nu badar grabbarna skumbad. Vi har just ätit hemmagjoda köttbullar och hemmagjord potatismos! Mums! Sedan ska jag ta en dusch och testa min nya bodylotion. Vi har tvättat hela dagen så det blir underbart att lägga sig i en renbäddad säng nu när alla sjukdomar är över. När Liam har somnat så ska vi fortsätta att se Grey's Anatomy, vi fick nämligen en dvd-box med säsong 4 i julklapp. Framför tv:n blir det te och räkmackor (äggmackor för J som inte gillar räkor). Mums! 

Vi firade jul hemma i år, min syster och hennes kille samt Liams farmor var på besök. Det hade kunnat bli hur bra och mysigt som helst om vi inte hade fått magsjuka... Japp, vi har haft magsjuka hela julen.

På fredagen innan jul så jobbade jag min sista dag innan julledigheten. Syrran kom på kvällen och på lördagmorgonen började det med att Liam spydde. Det var dock inte alls något mycket så vi trodde inte att det var något speciellt. Syrran sa att jag och Janne kunde åka till Hudiksvall som planerat så skulle hon ta hand om Liam, det var nog inget att oroa sig för. Vi hann precis komma fram till Hudik när hon ringer och säger att Liam har börjat spy ordentligt och sedan fortsätter det. Han spyr och spyr och spyr. Fontänspyor. Vi skyndar oss i Hudiksvall, shoppar de sista julklapparna och tittar runt lite i stan. Syrran säger att det går bra hemma så vi behöver inte oroa oss, hon har läget under kontroll (jag påminner mig själv om att hon snart är färdig sjuksköterska med erfarenhet inom vården så det är nog lugnt om hon säger att det är lugnt). Vi kommer hem kring kl 15.30 och då har Liam just spytt för sista gången. På söndagkväll börjar syrran må illa och sent på kvällen börjar hon spy. Hon ligger på toaletten och spyr hela natten, hon är helt färdig och är sängliggande hela måndagen. På måndagmorgon hämtar vi Jannes mamma på tågstationen. På tisdag är syrran något piggare så vi åker och handlar det sista inför julmaten. På tisdagkväll börjar jag känna av lite illamående så jag lägger mig tidigt. Sent på kvällen börjar jag spy och springer till toaletten hela natten. Känner mig lagomt pigg på julaftonsmorgon då syrrans kille kommer. På eftermiddagen masar jag mig dock upp för att duscha och för att försöka få i mig lite att dricka. Det känns som att jag har blivit överkörd av ett tåg. Milt sagt. När julmaten dukas fram får jag i mig en potatis och tre köttbullar. Sedan lägger jag mig tills tomten kommer.

Julklappsutdelningen blir, trots allt, väldigt lyckad. Liam älskar tomten och tycker att det är jättespännande. Han tittar i fönstret när tomten kommer och sedan går han ut i hallen och vinkar och säger "hej tomten". Han hjälper tomten att dela ut paket och tycker att det är jätteroligt. Vid ett tillfälle försöker han peta tomten i näsan. Haha. När tomten ska gå vinkar han och säger "hej då tomten". Sedan blir det till att öppna julklappar. Liam fick jättemånga klappar, han är så bortskämd! :-) Resten av kvällen stökar vi på med alla julklapparna och när Liam somnar helt utmattad klockan åtta så däckar alla i soffan. Jag är vrålhungrig och lyckas få i mig lite mat. Syrran och hennes kille åker hem, de vill inte vara kvar pga magsjukan (vilket jag förstår). Jag lägger mig tidigt för jag mår inte alls speciellt bra än. På juldagen är alla något trötta, jag och Janne tar oss ut på en promenad vilket gör att vi piggnar till. På kvällen börjar dock Janne må dåligt, han lägger sig tidigt och har superont i magen. Han kan inte sova något under natten utan mår jättedåligt, dock spyr han inget. Janne är däckad hela annandagen och på kvällen börjar slutligen hans mamma att må dåligt och då hade magsjukan gått laget runt. Som tur var slapp hon också spy, men hon hade otur att hon drabbades så sent eftersom hon skulle hem med tåget den 27:e. Hon såg inte speciellt pigg ut när hon klev på tåget om jag säger så, stackarn. Tågbiljetten gick visserligen att avboka med läkarintyg men en ny biljett skulle kosta väldigt många hundralappar så hon tyckte inte att det var ett alternativ. Hoppas att hon inte smittade någon på tåget lagomt till nyår...

Vår jul blev med andra ord inte speciellt lyckad, men vad gör man? Sjukdomar går inte att planera. Jag vet inte ens om det gick någon magsjuka på Liams dagis. Vi hade otur helt enkelt. Liams möte med tomten blev dock lyckad och vi fick alla en massa fina julklappar, så helt misslyckat blev det väl inte. Trots att vi var sjuka så fick vi ändå träffas och det gör vi inte allt för ofta.


Nu är vi ensamma igen, alla har åkt hem och vardagen börjar infinna sig igen. Vi är äntligen friska, men fortfarande trötta. Idag åkte vi till Hudiksvall för att Liam skulle få leka på buspalatset. Vi har haft så dåligt samvete för att vi inte har orkat vara med honom och lekt med honom. Han älskar verkligen att vara där och busa runt. Jag älskar att se honom så glad!

Nu ser vi fram emot en lugn nyårsafton. Vi planerar en god middag och sedan en filmkväll med något gott till. Jag vet inte vad vi ska göra för mat än, men jag har fortfarande någon dag att fundera... Det jag önskar mest är att vi får vara friska...

En gubbe backade in i vår bil igår och gjorde att det blev en buckla på höger bakdörr. Dragkroken rätt i dörren, känns surt. Tur är dock att det inte var vårat fel (vår bil stod stilla) och att han direkt erkände att det var hans fel. Skadepapper är skrivna och ska skickas till försäkringsbolagen så sedan får vi se vad som görs. Bucklan ska i alla fall bort!

Ikväll ska vi tvätta en hel del tvätt. Håller just nu på med att konvertera greys anatomy avsnitt till ipoden, tänkte testa att se greys på ipoden. Liam är alldeles uppspelt för att vi tvättar, han älskar att följa med till tvättstugan och fylla maskiner. Nu tror jag dock att pyjamasen ska på och sedan blir det mys i soffan innan han ska sova.

Just när jag trodde att jag var på bättringsvägen blev det sämre. Suck! Kunde knappt sova natten mot tisdagen eftersom jag fick superont i halsen. När jag skulle svälja kändes det som att det var en stor klump på vänster sida. Jag blev uppsvullen och hade riktigt ont. För övrig kände jag mig hyffsad, jag var inte längre tät i bilhålorna och hade ingen feber. Jag ringde ändå till vårdcentralen för rådgivning och de tyckte att jag skulle komma in så att de fick se i halsen. Sköterskans reaktion när hon tittade i halsen var "oj, jag förstår att du har ont". Det visade sig att jag hade många blåsor, både i gommen och på vänstra sidan av halsen. Det var det som gjorde så ont när jag skulle svälja, men eftersom hon inte tyckte att det såg ut som halsfluss eller något liknande så blev behandlingen alvedon och härda ut, typ. Så det gjorde jag. Jag härdade ut och jobbade hela tisdagen.

På tisdagkväll började det göra svinont i höger öra. Jag lovar det gjorde så jäkla ont att jag nästan trodde att jag skulle dö, det var fruktansvärt. Jag kunde inte sova och jag kunde inte ligga. Större delen av natten vandrade jag runt i lägenheten och hade så jäkla ont att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Grät av smärta. Läste lite på sjukvårdsrådgivningens hemsida om öroninflammation, jag vet inte om det var det men det ligger ju nära till hands att tro det när man har så ont i örat. Det stod i alla fall att det slutar göra ont om trumhinnan spricker och efter ett tag (på morgonen) så dämpades smärtan och det började "klucka" i örat. Det har runnit ut en del vätska men det känns som att jag har ett helt hav kvar inne i örat. Det liksom skvalpar och kluckar i höger öra hela tiden. Jag hör inget på höger öra och när jag pratar känns det som att jag pratar i en bubbla. Jag har lock för örat samtidigt som jag känner att det är vätska som skvalpar omkring. Det gör inte längre lika ont men det är inte speciellt behagligt heller. Eftersom smärtan hade avtagit till onsdagmorgon jobbade jag även igår. Nu känner jag mig faktiskt hyffsad frisk förutom höger öra som det är något konstigt med. Jag undrar om det kommer att bli bra snart, hur länge ska man vänta tills man ringer till vårdcentralen igen?

För övrig har det snöat massor här, snön som töade bort förra veckan har kommit tillbaka. Det är jättemysigt ute nu och nu är det lagomt mycket snö. Jag hoppas att jag orkar pyssla lite i hemmet i helgen, kanske baka något. Nu får inte förkylningen ta någon mer vändning, det är ju snart jul!