Wow vilka veckor!
Det är så mycket som har hänt och tiden har gått så snabbt, har helt enkelt inte hunnit med att uppdatera.
Jag trivs mycket bra på jobbet, både med arbetsuppgifter och med kollegor. Jag har ju "två" jobb kan man säga och eftersom allt är nytt så känner jag mig lite vilsen ibland. Men jag trivs, jag stormtrivs! Jag har två kontor och två arbetslag, två datorer, två muggar, två kort på Liam... Ja, ni fattar. Jag har dubbelt av allt och jag trivs grymt bra med mina arbetsuppgifter som kompletterar varandra väldigt bra. Arbetsuppgifterna är spännande, intressanta, svåra, utvecklande och ofta en utmaning. Jag försöker suga in så mycket kunskap som jag bara kan och är ofta alldeles slut i huvudet när jag kommer hem. Men jag trivs. Jag kan verkligen inte understryka hur mycket jag trivs. Jag har supermysiga kollegor, spännande jobb och jag utvecklas varje dag. Varje dag lär jag mig nya saker. Jag pratar i telefon och försöker svara på frågor så bra som möjligt, skriver på datorn, svarar på brev, går på möten och sammanträden (det är grymt mycket möten). Jag försöker förstå hela processen, hur allt fungerar och jag blir lite klokare varje dag. Snart ska jag få åka iväg på kurs, i slutet av februari är det två kursdagar (eller snarare mötes-/informationsdagar) i Falun som jag och chefen ska åka iväg på. I början av maj är det tre kursdagar som jag och två kollegor mest troligt ska åka iväg på (om vi får för chefen) nere i Varberg. Hörde du det Sara? I Varberg. Hoppas att du fortfarande bor kvar så kanske jag kan sova hos dig! Kalendern börjar fyllas mer och mer med möten, kurser, sammanträden osv. JAG STORMTRIVS!
Tyvärr har jag inte hunnit titta mig omkring så mycket i själva stan, har inte hunnit gå runt i affärer osv. Har i princip bara jobbat och jobbat från cirka åtta på morgonen till sju på kvällen. Den normala arbetstiden är 8-17 men det går bra att jobba in några timmar här och där för att sluta tidigare någon dag osv. Jag gillar att man kan bestämma sina egna arbetstider rätt så fritt. Det är guld! I fredags slutade jag exempelvis klockan 12 och körde hem till Östersund direkt så jag var hemma hos grabbarna rätt så tidigt. När man är själv går det bra att jobba på kvällarna, ofta är jag så inne i arbetet att jag inte ens märker att tiden går. När vi får våran lägenhet och flyttar hela familjen så ska det bli kul att titta sig runt lite och se vad som finns. Jag har stora förhoppningar om att jag kommer att trivas, jag trivs ju så bra på jobbet och det är ju ett stort pluss! Jag hoppas att Janne och Liam kommer att trivas lika bra som jag, vi är ju en familj så det är viktigt att alla trivs bra.
Det värsta med jobbet än så länge är att jag saknar Janne och Liam så grymt mycket. Usch! Första veckan följde de med men andra veckan åkte jag iväg själv. Usch vad jobbigt det var. Jag hade gråten i halsen nästan hela vägen till Ljusdal. När jag jobbar så är saknaden mindre men när jag kommer hem från jobbet är det så tomt och tyst och då väcks saknaden. Det blir grymt jobbigt att åka ifrån dem imorgon, men det är ju faktiskt bara en och en halv vecka kvar innan vi får våran lägenhet. De har det ju så bra här hemma, Liam trivs så bra att vara hemma med Janne och Janne gillar att vara hemma med Liam. Det är så kul att se att de har fått så bra kontakt med varandra, Janne har ju alltid varit väldigt delaktig i Liam. Vi har delat ansvaret väldigt bra hela tiden, men det är klart att jag har haft ett liiiiitet övertag med Liam eftersom det är jag som har varit hemma med honom. Nu ser jag att bara på två veckor så har Janne och Liam fått en så bra kontakt med varandra och det är så roligt att se. Det är nog väldigt nyttigt att båda föräldrarna får chans att vara hemma med sitt/sina barn. Jag är säker på att hela familjen mår bra av det!
Liam är verkligen världens sötaste barn. Han har kommit på hur man använder lära-gå-vagnen nu och går omkring med den mest hela tiden nu. *söt* Det ser så himla gulligt ut när han kommer och går med den, problemet är att han inte kan vända utan kör in i väggen eller i någon möbel och blir jättearg för att han inte kan gå längre. Han har humör ska ni veta! Åh vad jag älskar denna unge! Det händer hela tiden nya saker med honom, han lär sig hela tiden saker och det är så kul att se. Det går så snabbt att det är inte klokt! Det är lite tråkigt att inte få vara med och se vad han lär sig varje dag, samtidigt unnar jag Janne att få ta del av Liams utveckling på ett närmare plan -så som jag har fått göra de senaste tio månaderna. Snart får jag ju träffa dem varje dag efter jobbet så då får jag ju vara med igen. :-)
Imorgon åker jag tillbaka för min tredje arbetsvecka. Jag har bokat tågbiljett för jag kände inte alls för att köra. Jag tycker inte om att köra själv, speciellt inte när det är vinter och mörkt och smala/krokiga vägar. Dessutom går tåg mycket snabbare och då kan man slappna av och läsa en tidning eller bok samtidigt som man åker. Trots att jag gruvar mig för att lämna mina favoritkillar hemma ser jag fram emot veckan. Ett intressant möte, restaurangbesök med en kollega och träningspass med en annan kollega är några saker som står på agendan.
Det var en liten uppdatering från mig.
Ni får ha det så bra allihopa, det har jag i alla fall! :-)
Jag trivs mycket bra på jobbet, både med arbetsuppgifter och med kollegor. Jag har ju "två" jobb kan man säga och eftersom allt är nytt så känner jag mig lite vilsen ibland. Men jag trivs, jag stormtrivs! Jag har två kontor och två arbetslag, två datorer, två muggar, två kort på Liam... Ja, ni fattar. Jag har dubbelt av allt och jag trivs grymt bra med mina arbetsuppgifter som kompletterar varandra väldigt bra. Arbetsuppgifterna är spännande, intressanta, svåra, utvecklande och ofta en utmaning. Jag försöker suga in så mycket kunskap som jag bara kan och är ofta alldeles slut i huvudet när jag kommer hem. Men jag trivs. Jag kan verkligen inte understryka hur mycket jag trivs. Jag har supermysiga kollegor, spännande jobb och jag utvecklas varje dag. Varje dag lär jag mig nya saker. Jag pratar i telefon och försöker svara på frågor så bra som möjligt, skriver på datorn, svarar på brev, går på möten och sammanträden (det är grymt mycket möten). Jag försöker förstå hela processen, hur allt fungerar och jag blir lite klokare varje dag. Snart ska jag få åka iväg på kurs, i slutet av februari är det två kursdagar (eller snarare mötes-/informationsdagar) i Falun som jag och chefen ska åka iväg på. I början av maj är det tre kursdagar som jag och två kollegor mest troligt ska åka iväg på (om vi får för chefen) nere i Varberg. Hörde du det Sara? I Varberg. Hoppas att du fortfarande bor kvar så kanske jag kan sova hos dig! Kalendern börjar fyllas mer och mer med möten, kurser, sammanträden osv. JAG STORMTRIVS!
Tyvärr har jag inte hunnit titta mig omkring så mycket i själva stan, har inte hunnit gå runt i affärer osv. Har i princip bara jobbat och jobbat från cirka åtta på morgonen till sju på kvällen. Den normala arbetstiden är 8-17 men det går bra att jobba in några timmar här och där för att sluta tidigare någon dag osv. Jag gillar att man kan bestämma sina egna arbetstider rätt så fritt. Det är guld! I fredags slutade jag exempelvis klockan 12 och körde hem till Östersund direkt så jag var hemma hos grabbarna rätt så tidigt. När man är själv går det bra att jobba på kvällarna, ofta är jag så inne i arbetet att jag inte ens märker att tiden går. När vi får våran lägenhet och flyttar hela familjen så ska det bli kul att titta sig runt lite och se vad som finns. Jag har stora förhoppningar om att jag kommer att trivas, jag trivs ju så bra på jobbet och det är ju ett stort pluss! Jag hoppas att Janne och Liam kommer att trivas lika bra som jag, vi är ju en familj så det är viktigt att alla trivs bra.
Det värsta med jobbet än så länge är att jag saknar Janne och Liam så grymt mycket. Usch! Första veckan följde de med men andra veckan åkte jag iväg själv. Usch vad jobbigt det var. Jag hade gråten i halsen nästan hela vägen till Ljusdal. När jag jobbar så är saknaden mindre men när jag kommer hem från jobbet är det så tomt och tyst och då väcks saknaden. Det blir grymt jobbigt att åka ifrån dem imorgon, men det är ju faktiskt bara en och en halv vecka kvar innan vi får våran lägenhet. De har det ju så bra här hemma, Liam trivs så bra att vara hemma med Janne och Janne gillar att vara hemma med Liam. Det är så kul att se att de har fått så bra kontakt med varandra, Janne har ju alltid varit väldigt delaktig i Liam. Vi har delat ansvaret väldigt bra hela tiden, men det är klart att jag har haft ett liiiiitet övertag med Liam eftersom det är jag som har varit hemma med honom. Nu ser jag att bara på två veckor så har Janne och Liam fått en så bra kontakt med varandra och det är så roligt att se. Det är nog väldigt nyttigt att båda föräldrarna får chans att vara hemma med sitt/sina barn. Jag är säker på att hela familjen mår bra av det!
Liam är verkligen världens sötaste barn. Han har kommit på hur man använder lära-gå-vagnen nu och går omkring med den mest hela tiden nu. *söt* Det ser så himla gulligt ut när han kommer och går med den, problemet är att han inte kan vända utan kör in i väggen eller i någon möbel och blir jättearg för att han inte kan gå längre. Han har humör ska ni veta! Åh vad jag älskar denna unge! Det händer hela tiden nya saker med honom, han lär sig hela tiden saker och det är så kul att se. Det går så snabbt att det är inte klokt! Det är lite tråkigt att inte få vara med och se vad han lär sig varje dag, samtidigt unnar jag Janne att få ta del av Liams utveckling på ett närmare plan -så som jag har fått göra de senaste tio månaderna. Snart får jag ju träffa dem varje dag efter jobbet så då får jag ju vara med igen. :-)
Imorgon åker jag tillbaka för min tredje arbetsvecka. Jag har bokat tågbiljett för jag kände inte alls för att köra. Jag tycker inte om att köra själv, speciellt inte när det är vinter och mörkt och smala/krokiga vägar. Dessutom går tåg mycket snabbare och då kan man slappna av och läsa en tidning eller bok samtidigt som man åker. Trots att jag gruvar mig för att lämna mina favoritkillar hemma ser jag fram emot veckan. Ett intressant möte, restaurangbesök med en kollega och träningspass med en annan kollega är några saker som står på agendan.
Det var en liten uppdatering från mig.
Ni får ha det så bra allihopa, det har jag i alla fall! :-)
Grattis till mig!
Jaha, då var man 26 år. Grattis till mig!
Jag har haft en trevlig födelsedag som började med sovmorgon medan Janne fixade med tårta i köket. Såå skönt att få sova ut. Klockan ett anlände trevligt fikabesök och därefter bjöd sambon på en supersmarrig middag som var kycklinggryta. Mums! Jag har fått fina presenter och haft en mycket trevlig dag. Tack! För er nyfikna kan jag berätta att jag fick en täckkjol, parfym, duschtvål, bodylotion, pengar, blommor samt god doft att ha i badkaret bestående av badskum, badkulor med mera. Som sagt, jättefina presenter och en alltigenom mysig dag. Tack!
Ikväll har vi packat och packat. Imorgon bär det iväg till Ljusdal. *pirrpirr* Det är så spännande att börja jobba, tänk att på måndag så är första dagen på mitt jobb. Gah, det är så pirrigt och jag är så förväntansfull! Vi åker någon gång på förmiddagen och vi ska ta det väldigt väldigt lugnt. Väglaget verkar vara hemskt, det har varit så många bilolyckor de senaste dagarna och jag läste just på SVD om att tre personer har dött i en bilolycka 10km norr om Borlänge. Läskigt! Något sådant ska vi inte vara med om, det blir som sagt att ta det väääääldigt lugnt! Vi har ju hela dagen på oss att ta oss till Ljusdal!
Nu ska jag nog ta och lägga mig, känner mig så himla trött. Jag får se när jag skriver nästa gång, jag har inte någon dator i Ljusdal förutom på jobbet. Annars får ni en uppdatering nästa helg då vi är tillbaka i Östersund.
Tjing!
Jag har haft en trevlig födelsedag som började med sovmorgon medan Janne fixade med tårta i köket. Såå skönt att få sova ut. Klockan ett anlände trevligt fikabesök och därefter bjöd sambon på en supersmarrig middag som var kycklinggryta. Mums! Jag har fått fina presenter och haft en mycket trevlig dag. Tack! För er nyfikna kan jag berätta att jag fick en täckkjol, parfym, duschtvål, bodylotion, pengar, blommor samt god doft att ha i badkaret bestående av badskum, badkulor med mera. Som sagt, jättefina presenter och en alltigenom mysig dag. Tack!
Ikväll har vi packat och packat. Imorgon bär det iväg till Ljusdal. *pirrpirr* Det är så spännande att börja jobba, tänk att på måndag så är första dagen på mitt jobb. Gah, det är så pirrigt och jag är så förväntansfull! Vi åker någon gång på förmiddagen och vi ska ta det väldigt väldigt lugnt. Väglaget verkar vara hemskt, det har varit så många bilolyckor de senaste dagarna och jag läste just på SVD om att tre personer har dött i en bilolycka 10km norr om Borlänge. Läskigt! Något sådant ska vi inte vara med om, det blir som sagt att ta det väääääldigt lugnt! Vi har ju hela dagen på oss att ta oss till Ljusdal!
Nu ska jag nog ta och lägga mig, känner mig så himla trött. Jag får se när jag skriver nästa gång, jag har inte någon dator i Ljusdal förutom på jobbet. Annars får ni en uppdatering nästa helg då vi är tillbaka i Östersund.
Tjing!
2008
Då var julen över och det har blivit ett nytt år. Det sägs att det nya året kommer att bli som nyårsdagen, om det stämmer undrar jag om jag ens kommer att överleva detta år... Anledningen till detta är två händelser som utspelade sig igår:
"...och en slank hon ner i diket"
Som ni vet har vi köpt en bil som vi är grymt nöjda med och under julhelgen har vi verkligen fått användning för den då vi har åkt hit och dit mest hela tiden. Den fungerar väldigt bra, det var egentligen bara en sak som vi inte hade provat göra med den tills igår, nämligen att köra ner i diket. Så igår när jag körde tog jag tillfället i akt och lyckades göra en ordentlig sladd rakt ner i diket. Självklart gjorde jag det med stil -inte den minsta skråma på bilen samt en skrattande son i baksätet. Han är bra tokig våran son, eller så är det mamman som är tokig. Nä, skämtåsido. Sladden var så klart inte planerad men jag lyckades undvika en hel del farliga scenarion och hamnade i diket utan några skador på vare sig personer eller bil. En snäll kille stannade och sa "synd att jag inte hade min andra bil (en jeep) då hade jag kunnat dra upp er". Vi hamnade alltså inte speciellt långt ner i diket, men tillräckligt långt för att behöva bli bärgade. Nåja. Allt gick bra och vi är en erfarenhet rikare så jag vägrar tänka alla "tänk-om-tankar" som jag vanligtvis tänker när något läskigt händer. Det märkligaste var ändå att Liam verkar tycka att det var roligt att vakna upp i diket för han var så glad och skrattade. Hm, han kanske skrattade åt mig... :-)
"...blinka lilla stjärna där.."
Nästa missöde hände på kvällen när jag höll på att packa upp alla saker vi haft med oss på resan. Jag skulle koppla in den externa hårddisken och var lat så jag brydde mig inte om att dra ut databordet vilket fick till följd att jag var tvungen att böja ner huvudet rätt så långt för att hitta USB-porten. Pang! Det vassa hörnet borrade sig in under mitt vänstra ögonbryn och jag såg stjärnor. Det gjorde såååååå ont! Jag började må dåligt och blev alldeles yr, jag trodde ett tag att jag skulle kräkas. Jag skyndade mig att hämta något kallt att kyla med och hoppades att jag INTE skulle bli alldeles blå runt ögat. Hur ser det ut att komma med en blåtira första dagen på jobbet och sedan dra en historia om att man har slagit ögat i ett bord. Jo tjena liksom. Som tur är har jag inte blivit blå, just nu är det "bara" lite uppsvullet och väldigt ömt. Dessutom har jag en grop eller ett hål där hörnet slog in som är alldeles rött. Inte speciellt snyggt, men jag hoppas att det hinner bli bättre innan måndag.
Så vad tror ni, överlever jag året?
Annars då? Jo, julen har varit trevlig. Vi har träffat en hel del människor, både vänner och släkt. Liam har varit så snäll att ha med sig och haft ett fantastiskt tålamod vad gäller bilåkande. Det är inte korta avstånd uppe i norr ska ni veta. Nu är det skönt att vara hemma några dagar innan jobbet börjar. Jag ska bara fylla år på lördag och sedan bär det iväg till Ljusdal på söndag. På måndag börjar allvaret. Och jag kan inte vara mer förberedd än vad jag är; nya kläder, nya skor, ny kalender, nytt läppglans... Okej, det har egentligen inget med jobbet att göra, men ni fattar... Det ska bli så kul att börja jobba. Självklart kommer jag att sakna mina killar, men det ska bli grymt kul!
Det var allt för denna gång. Nu ska jag msn:a lite. Tjing!
"...och en slank hon ner i diket"
Som ni vet har vi köpt en bil som vi är grymt nöjda med och under julhelgen har vi verkligen fått användning för den då vi har åkt hit och dit mest hela tiden. Den fungerar väldigt bra, det var egentligen bara en sak som vi inte hade provat göra med den tills igår, nämligen att köra ner i diket. Så igår när jag körde tog jag tillfället i akt och lyckades göra en ordentlig sladd rakt ner i diket. Självklart gjorde jag det med stil -inte den minsta skråma på bilen samt en skrattande son i baksätet. Han är bra tokig våran son, eller så är det mamman som är tokig. Nä, skämtåsido. Sladden var så klart inte planerad men jag lyckades undvika en hel del farliga scenarion och hamnade i diket utan några skador på vare sig personer eller bil. En snäll kille stannade och sa "synd att jag inte hade min andra bil (en jeep) då hade jag kunnat dra upp er". Vi hamnade alltså inte speciellt långt ner i diket, men tillräckligt långt för att behöva bli bärgade. Nåja. Allt gick bra och vi är en erfarenhet rikare så jag vägrar tänka alla "tänk-om-tankar" som jag vanligtvis tänker när något läskigt händer. Det märkligaste var ändå att Liam verkar tycka att det var roligt att vakna upp i diket för han var så glad och skrattade. Hm, han kanske skrattade åt mig... :-)
"...blinka lilla stjärna där.."
Nästa missöde hände på kvällen när jag höll på att packa upp alla saker vi haft med oss på resan. Jag skulle koppla in den externa hårddisken och var lat så jag brydde mig inte om att dra ut databordet vilket fick till följd att jag var tvungen att böja ner huvudet rätt så långt för att hitta USB-porten. Pang! Det vassa hörnet borrade sig in under mitt vänstra ögonbryn och jag såg stjärnor. Det gjorde såååååå ont! Jag började må dåligt och blev alldeles yr, jag trodde ett tag att jag skulle kräkas. Jag skyndade mig att hämta något kallt att kyla med och hoppades att jag INTE skulle bli alldeles blå runt ögat. Hur ser det ut att komma med en blåtira första dagen på jobbet och sedan dra en historia om att man har slagit ögat i ett bord. Jo tjena liksom. Som tur är har jag inte blivit blå, just nu är det "bara" lite uppsvullet och väldigt ömt. Dessutom har jag en grop eller ett hål där hörnet slog in som är alldeles rött. Inte speciellt snyggt, men jag hoppas att det hinner bli bättre innan måndag.
Så vad tror ni, överlever jag året?
Annars då? Jo, julen har varit trevlig. Vi har träffat en hel del människor, både vänner och släkt. Liam har varit så snäll att ha med sig och haft ett fantastiskt tålamod vad gäller bilåkande. Det är inte korta avstånd uppe i norr ska ni veta. Nu är det skönt att vara hemma några dagar innan jobbet börjar. Jag ska bara fylla år på lördag och sedan bär det iväg till Ljusdal på söndag. På måndag börjar allvaret. Och jag kan inte vara mer förberedd än vad jag är; nya kläder, nya skor, ny kalender, nytt läppglans... Okej, det har egentligen inget med jobbet att göra, men ni fattar... Det ska bli så kul att börja jobba. Självklart kommer jag att sakna mina killar, men det ska bli grymt kul!
Det var allt för denna gång. Nu ska jag msn:a lite. Tjing!