Hos Camilla

Då var julen över och det har blivit ett nytt år. Det sägs att det nya året kommer att bli som nyårsdagen, om det stämmer undrar jag om jag ens kommer att överleva detta år... Anledningen till detta är två händelser som utspelade sig igår:

"...och en slank hon ner i diket"
Som ni vet har vi köpt en bil som vi är grymt nöjda med och under julhelgen har vi verkligen fått användning för den då vi har åkt hit och dit mest hela tiden. Den fungerar väldigt bra, det var egentligen bara en sak som vi inte hade provat göra med den tills igår, nämligen att köra ner i diket. Så igår när jag körde tog jag tillfället i akt och lyckades göra en ordentlig sladd rakt ner i diket. Självklart gjorde jag det med stil -inte den minsta skråma på bilen samt en skrattande son i baksätet. Han är bra tokig våran son, eller så är det mamman som är tokig. Nä, skämtåsido. Sladden var så klart inte planerad men jag lyckades undvika en hel del farliga scenarion och hamnade i diket utan några skador på vare sig personer eller bil. En snäll kille stannade och sa "synd att jag inte hade min andra bil (en jeep) då hade jag kunnat dra upp er". Vi hamnade alltså inte speciellt långt ner i diket, men tillräckligt långt för att behöva bli bärgade. Nåja. Allt gick bra och vi är en erfarenhet rikare så jag vägrar tänka alla "tänk-om-tankar" som jag vanligtvis tänker när något läskigt händer. Det märkligaste var ändå att Liam verkar tycka att det var roligt att vakna upp i diket för han var så glad och skrattade. Hm, han kanske skrattade åt mig... :-)

"...blinka lilla stjärna där.."
Nästa missöde hände på kvällen när jag höll på att packa upp alla saker vi haft med oss på resan. Jag skulle koppla in den externa hårddisken och var lat så jag brydde mig inte om att dra ut databordet vilket fick till följd att jag var tvungen att böja ner huvudet rätt så långt för att hitta USB-porten. Pang! Det vassa hörnet borrade sig in under mitt vänstra ögonbryn och jag såg stjärnor. Det gjorde såååååå ont! Jag började må dåligt och blev alldeles yr, jag trodde ett tag att jag skulle kräkas. Jag skyndade mig att hämta något kallt att kyla med och hoppades att jag INTE skulle bli alldeles blå runt ögat. Hur ser det ut att komma med en blåtira första dagen på jobbet och sedan dra en historia om att man har slagit ögat i ett bord. Jo tjena liksom. Som tur är har jag inte blivit blå, just nu är det "bara" lite uppsvullet och väldigt ömt. Dessutom har jag en grop eller ett hål där hörnet slog in som är alldeles rött. Inte speciellt snyggt, men jag hoppas att det hinner bli bättre innan måndag.


Så vad tror ni, överlever jag året?


Annars då? Jo, julen har varit trevlig. Vi har träffat en hel del människor, både vänner och släkt. Liam har varit så snäll att ha med sig och haft ett fantastiskt tålamod vad gäller bilåkande. Det är inte korta avstånd uppe i norr ska ni veta. Nu är det skönt att vara hemma några dagar innan jobbet börjar. Jag ska bara fylla år på lördag och sedan bär det iväg till Ljusdal på söndag. På måndag börjar allvaret. Och jag kan inte vara mer förberedd än vad jag är; nya kläder, nya skor, ny kalender, nytt läppglans... Okej, det har egentligen inget med jobbet att göra, men ni fattar... Det ska bli så kul att börja jobba. Självklart kommer jag att sakna mina killar, men det ska bli grymt kul!

Det var allt för denna gång. Nu ska jag msn:a lite. Tjing!