Hos Camilla

Min förkylning har under helgen sakta men säkert ebbat ut. Känner mig ganska så frisk förutom lite hosta som fortfarande dröjer sig kvar. I veckan ska jag återuppta löpningen! Innan jag blev förkyld hade jag en löppremiär då jag sprang en runda på 4 km. 4 km är visserligen inte speciellt långt, inget som man skryter över direkt, trots det kände jag mig faktiskt rätt så stolt när jag utan några större problem orkade hela vägen runt. Det viktiga är att hitta rätt rytm, hittar man den rätta rytmen (både vad gäller tempo, kroppshållning, steglängd osv) orkar man springa nästan hur lång som helst! Det är en enorm känsla. I veckan ska jag definitivt återuppta löpningen. Jäkla förkylning som ska komma och förstöra så där!

Tänkte berätta lite om hur vi har det på nätterna. Sömn är ett stort samtalsämne bland alla småbarnsföräldrar, tills vi fick Vide förstod vi inte riktigt varför alla pratade om sömn och nätter. Skulle det vara något speciellt på nätterna liksom? Då sover man ju, eller? Nu har vi förstått att nätterna kan innehålla mer än en djup sömn. För min del har nätterna mest bestått av amning i si så där nästan 9 månader. Som tur är har jag kunnat sova rätt så bra trots att jag har ammat, men även om jag har lätt för att sova med ett barn som ammar så blir det inte riktigt samma sömn. Inte den där riktigt djupa sömnen. Som vanligt har människor sett det som deras plikt att säga vad de anser om att jag har ammat på nätterna så pass länge "Vide som är så stor behöver knappast äta på natten", "Va! ammar du fortfarande på natten!!!", "Ni MÅSTE ju ta och sluta amma på natten!" osv. Och som vanligt skiter vi fullständigt i vad människor tycker, det är bara att värja sig mot alla kommentarer och åsikter. De verkar man liksom få på köpet när man får barn. Hur som helst. Vi har hela tiden haft en plan att börja fasa ut nattamningen när Janne börjar vara hemma på heltid (och jag börjar jobba heltid) och efter att han har läst klart sin kurs i statsvetenskap. Detta helt enkelt eftersom vi vet att det inte kommer att bli en dans på rosor, det är ju inte så smart att börja med nya rutiner när man har annat som upptar mycket tid. Eller hur? Och nu är vi där. Eller rättare sagt vi har varit där i drygt en vecka ungefär, med andra ord så ammar jag inte längre på natten!

Precis som när vi skulle sluta amma på dagen tillämpade vi en ganska radikal metod, vi bestämde oss helt enkelt att från och med nu är det slut på nattamningarna. Punkt slut. Och sedan dess har han inte ammat något på nätterna. Det första vi gjorde är att definera vad vi menar med "natt" och vår definition av natt är mellan klockan åtta/nio på kvällen fram till cirka klockan fem på morgonen. Under denna tid får inte Vide amma, däremot ammar han i direkt anslutning till dessa tider -efter kvällsgröten på kvällen och innan jag stiger upp på morgonen (jag stiger upp klockan sex). Hur har det fungerat då? Det har fungerat jättebra!

Vi började med att byta plats på sängarna. Inför Vides ankomst ändrade vi om sängarna så att min sida på dubbelsängen hamnade bredvid spjälsängen. Nu när jag har börjat jobba heltid så är det Janne som har tagit över nattansvaret så då är det bättre att han ligger bredvid spjälsängen. Precis som med Liam så fungerade denna överlämning av nattansvaret otroligt bra. Helt plötsligt så vaknar jag inte längre på nätterna och helt plötsligt så vaknar Janne av minsta ljud på nätterna (och om jag råkar vakna före Janne så behöver jag bara sparka till honom lite lätt så han vaknar och så kan jag genast somna om). Vide sover större delen av natten i sin säng och om han vaknar och blir ledsen får han sova hos Janne. Det fungerar superbra. Ofta somnar Vide ganska så lätt kring åtta på kvällen sedan brukar han ofta vakna kring ett eller två på natten. Då brukar han vara ganska ledsen så då får Janne rycka in. Ofta brukar han gå omkring med honom i famnen ett tag eller sitta och vagga honom i famnen. Ibland fungerar det att han sitter bredvid spjälsängen och buffar Vide lite i sidan samtidigt som han sjunger en sång och ibland är Vide så ledsen att han helt enkelt får krypa ner under Jannes täcke. Då brukar han bli nöjd och somna om. Det är olika från natt till natt, men ofta brukar han somna om efter ett tag (Någon gång har det hänt att jag har flyttat ut till soffan då Janne inte har fått Vide att somna om inom några minuter). Sedan sover han ofta fram emot fyra/fem/halv sex tiden på morgonen. När han vaknar vid denna tid brukar han få komma över till mig och amma och sedan får han sova hos mig tills dess att jag stiger upp klockan sex. Det fungerar bra.

Det går även bättre och bättre att få Vide att somna på kvällarna. Ikväll somnade han helt själv i spjälsängen! Janne gick in och la ner honom i sängen, satt hos honom ett tag, sjöng en sång och pratade med honom, satt igång hans speldosa och lämnade honom. Vi hörde att han låg och pratade ett tag efter att dosan slutat spela och sedan blev det tyst. När vi smög in några minuter senare låg han och sov så sött. Framgång!

Vi har det med andra ord ganska bra på nätterna. Trots att Vide vaknar minst en gång per natt så tycker jag att det fungerar bra. Det är skönt att ha slutat amma på nätterna och det är skönt att ha lämnat över ansvaret. Det är skönt att det fungerar och går åt rätt håll.

Så, det var det. Nu vet ni.


Förresten. Vide har också fått tredagsfeber (tror vi i alla fall), efter att febern tagit slut har han fått massor av röda prickar över hela kroppen, speciellt på magen men även i ansiktet. Precis sådana som Liam hade och som distriktsköterskan trodde var tredagarsfeber. Han verkar inte besväras något av det utan är precis som vanligt fast alldeles prickig. Liams prickar stannade i några dagar och försvann sedan helt, vi får väl se hur länge Vides prickar är kvar. Jag måste säga det att tredagarsfebern är en ganska så lindrig barnsjukdom. Nu kan vi i alla fall stryka den från listan, vi lär väl råka på ett antal barnsjukdomar/sjukdomar under pojkarnas uppväxt.

Idag var det dags att besöka tandläkaren. Det var ungefär sex år sedan jag var hos tandläkaren sist så jag kände att det kanske började vara dags, inte för att jag har några problem med tänderna utan mer för att få ett undersökning och ett utlåtande. Jag fick tid hos en tandhygienist. Hon började att fråga mig när jag besökte någon tandläkare sist och när hon fick höra hur längesedan det var så höjde hon på ögonbrynen och mumlade någon med att "då var det nog dags". Stolen fälldes ned och jag gapade. Hon undersökte och sade "ja, det är verkligen inte alla som har så fina tänder som dig". Jag har aldrig lagat någon tand, aldrig haft något problem och alltid fått höra att jag har så starka och fina tänder. Alltid. Och det verkar inte ha ändrats. Lite lite tandsten fick hon peta bort, men annars såg det väldigt fint ut. Tack vare två innestående tandvårdsbidrag på totalt 600 kr så behövde jag bara betala 70 kr för hela kalaset. Känns skönt (dock känns det helt sjukt att det faktiskt kostade 670 kr det lilla hon gjorde, dvs en undersökning, tog röntgenbilder och skrapade bort lite tandsten). Hon skulle sätta upp mig på en kallelse om två år "fast du kanske inte behöver komma så nära inpå med tanke på hur bra det såg ut". Tackar! :-) Ojojoj, jag hoppas verkligen att pojkarna får lika bra tänder som jag har, att de får ärva det från mig. Janne har inte alls bra tänder så vi får hoppas att de slipper det. Janne har för övrigt också fått tid hos tandläkaren och vi gruvar oss oerhört för vad det kommer att kosta. Han är ju över 30 så han har bara tandvårdsbidrag på totalt 300 kr och kommer antagligen att behöva göra en hel del. Jag ser hur några tusenlappar får vingar och flyger iväg... Uscha. Han ska få teckna en tandförsäkring, dock kommer han antagligen inte ner på samma nivå som jag blev erbjuden idag. Jag får teckna på den lägsta nivån tack vare att jag har så bra tänder vilket för mig skulle innebära 40 kr/månad. Frågan är, ska jag teckna en försäkring?

OBS! Ni vet väl att ni får 300 kr per år i tandvårdsbidrag till och med det år ni fyller 29 år, sedan sänks det till 150 kr per år. Man får ha två år innestående så ni som börjar närma er gränsen för 29 år borde passa på att gå till tandläkaren! Nytt bidrag kommer den 1 juli varje år så ni som är 28 år passa på att gå innan 1 juli så hinner ni få två bidrag till på 300 kr innan ni fyller 29 om ni skulle behöva gå igen!

För övrigt har jag fått min nya mobil och vår nya kamera har också kommit. Många nummer har försvunnit som antagligen var sparade på telefonen, så jag har försökt söka på internet och lägga in. Fast jag saknar nog fortfarande en del. Jag är nöjd med mobilen, fast tycker att det är svårt att lära om sig. Att hitta alla funktioner osv, det tar väl ett tag. Kameran har jag inte hunnit prova så mycket men är nöjd med det lilla som jag testat.

Janne har tentavecka och jag har börjat jobba heltid. Det är skönt att vara tillbaka på jobbet "på riktigt". Jag trivs ju som sagt med att jobba så mig går det ingen nöd på. Däremot tror jag att hemmet håller på att förfalla, det skulle verkligen behöva städas här! När tentan är inlämnad får vi ta en eller två dagar och städa ordentligt, dammtorka och skura och hela rubbet! Nu är det bara så hemskt så det är nästan lika bra att gå och lägga sig för att slippa se kaoset. Ska söka fram glasögonen och lägga mig och läsa det nya numret av "Allt om mat" som kom med posten idag.

Förresten så är det bra med sönerna. Våra underbara vackra bästa söner. :-)