Hos Camilla

Min förkylning har under helgen sakta men säkert ebbat ut. Känner mig ganska så frisk förutom lite hosta som fortfarande dröjer sig kvar. I veckan ska jag återuppta löpningen! Innan jag blev förkyld hade jag en löppremiär då jag sprang en runda på 4 km. 4 km är visserligen inte speciellt långt, inget som man skryter över direkt, trots det kände jag mig faktiskt rätt så stolt när jag utan några större problem orkade hela vägen runt. Det viktiga är att hitta rätt rytm, hittar man den rätta rytmen (både vad gäller tempo, kroppshållning, steglängd osv) orkar man springa nästan hur lång som helst! Det är en enorm känsla. I veckan ska jag definitivt återuppta löpningen. Jäkla förkylning som ska komma och förstöra så där!

Tänkte berätta lite om hur vi har det på nätterna. Sömn är ett stort samtalsämne bland alla småbarnsföräldrar, tills vi fick Vide förstod vi inte riktigt varför alla pratade om sömn och nätter. Skulle det vara något speciellt på nätterna liksom? Då sover man ju, eller? Nu har vi förstått att nätterna kan innehålla mer än en djup sömn. För min del har nätterna mest bestått av amning i si så där nästan 9 månader. Som tur är har jag kunnat sova rätt så bra trots att jag har ammat, men även om jag har lätt för att sova med ett barn som ammar så blir det inte riktigt samma sömn. Inte den där riktigt djupa sömnen. Som vanligt har människor sett det som deras plikt att säga vad de anser om att jag har ammat på nätterna så pass länge "Vide som är så stor behöver knappast äta på natten", "Va! ammar du fortfarande på natten!!!", "Ni MÅSTE ju ta och sluta amma på natten!" osv. Och som vanligt skiter vi fullständigt i vad människor tycker, det är bara att värja sig mot alla kommentarer och åsikter. De verkar man liksom få på köpet när man får barn. Hur som helst. Vi har hela tiden haft en plan att börja fasa ut nattamningen när Janne börjar vara hemma på heltid (och jag börjar jobba heltid) och efter att han har läst klart sin kurs i statsvetenskap. Detta helt enkelt eftersom vi vet att det inte kommer att bli en dans på rosor, det är ju inte så smart att börja med nya rutiner när man har annat som upptar mycket tid. Eller hur? Och nu är vi där. Eller rättare sagt vi har varit där i drygt en vecka ungefär, med andra ord så ammar jag inte längre på natten!

Precis som när vi skulle sluta amma på dagen tillämpade vi en ganska radikal metod, vi bestämde oss helt enkelt att från och med nu är det slut på nattamningarna. Punkt slut. Och sedan dess har han inte ammat något på nätterna. Det första vi gjorde är att definera vad vi menar med "natt" och vår definition av natt är mellan klockan åtta/nio på kvällen fram till cirka klockan fem på morgonen. Under denna tid får inte Vide amma, däremot ammar han i direkt anslutning till dessa tider -efter kvällsgröten på kvällen och innan jag stiger upp på morgonen (jag stiger upp klockan sex). Hur har det fungerat då? Det har fungerat jättebra!

Vi började med att byta plats på sängarna. Inför Vides ankomst ändrade vi om sängarna så att min sida på dubbelsängen hamnade bredvid spjälsängen. Nu när jag har börjat jobba heltid så är det Janne som har tagit över nattansvaret så då är det bättre att han ligger bredvid spjälsängen. Precis som med Liam så fungerade denna överlämning av nattansvaret otroligt bra. Helt plötsligt så vaknar jag inte längre på nätterna och helt plötsligt så vaknar Janne av minsta ljud på nätterna (och om jag råkar vakna före Janne så behöver jag bara sparka till honom lite lätt så han vaknar och så kan jag genast somna om). Vide sover större delen av natten i sin säng och om han vaknar och blir ledsen får han sova hos Janne. Det fungerar superbra. Ofta somnar Vide ganska så lätt kring åtta på kvällen sedan brukar han ofta vakna kring ett eller två på natten. Då brukar han vara ganska ledsen så då får Janne rycka in. Ofta brukar han gå omkring med honom i famnen ett tag eller sitta och vagga honom i famnen. Ibland fungerar det att han sitter bredvid spjälsängen och buffar Vide lite i sidan samtidigt som han sjunger en sång och ibland är Vide så ledsen att han helt enkelt får krypa ner under Jannes täcke. Då brukar han bli nöjd och somna om. Det är olika från natt till natt, men ofta brukar han somna om efter ett tag (Någon gång har det hänt att jag har flyttat ut till soffan då Janne inte har fått Vide att somna om inom några minuter). Sedan sover han ofta fram emot fyra/fem/halv sex tiden på morgonen. När han vaknar vid denna tid brukar han få komma över till mig och amma och sedan får han sova hos mig tills dess att jag stiger upp klockan sex. Det fungerar bra.

Det går även bättre och bättre att få Vide att somna på kvällarna. Ikväll somnade han helt själv i spjälsängen! Janne gick in och la ner honom i sängen, satt hos honom ett tag, sjöng en sång och pratade med honom, satt igång hans speldosa och lämnade honom. Vi hörde att han låg och pratade ett tag efter att dosan slutat spela och sedan blev det tyst. När vi smög in några minuter senare låg han och sov så sött. Framgång!

Vi har det med andra ord ganska bra på nätterna. Trots att Vide vaknar minst en gång per natt så tycker jag att det fungerar bra. Det är skönt att ha slutat amma på nätterna och det är skönt att ha lämnat över ansvaret. Det är skönt att det fungerar och går åt rätt håll.

Så, det var det. Nu vet ni.


Förresten. Vide har också fått tredagsfeber (tror vi i alla fall), efter att febern tagit slut har han fått massor av röda prickar över hela kroppen, speciellt på magen men även i ansiktet. Precis sådana som Liam hade och som distriktsköterskan trodde var tredagarsfeber. Han verkar inte besväras något av det utan är precis som vanligt fast alldeles prickig. Liams prickar stannade i några dagar och försvann sedan helt, vi får väl se hur länge Vides prickar är kvar. Jag måste säga det att tredagarsfebern är en ganska så lindrig barnsjukdom. Nu kan vi i alla fall stryka den från listan, vi lär väl råka på ett antal barnsjukdomar/sjukdomar under pojkarnas uppväxt.