Hos Camilla

I torsdags var det dags för BVC besök igen. Nu väger Vide 10 290 g och är 67 cm lång! Det var även utvecklingsbedömning, sprutor och läkarundersökning och han klarade sig fint på samtliga moment. Han fick mycket beröm för att han är så stadig och så "med" och jag fick i vanlig ordning beröm för min supermjölk. :-) Dock tyckte han inte riktigt om sprutorna, men det kan jag ju förstå.

För några dagar sedan, eller var det kanske förra veckan, upptäckte vi att Vide kan sitta själv korta stunder. Och till hans förtjusning upptäckte han, i framåtböjd sittande ställning, sina egna fötter. Oj vad spännande han tyckte att de var. Han tittade och tittade, kände med handen, höll fast, släppte, tittade. Det var ju så roligt med fötterna för de rörde ju på sig! :-) Favoriten på skötbordet är nu att ta tag i båda fötterna och passa på att titta på dem riktigt riktigt ordentligt vilket försvårar blöjbytena lite grann. Men mysigt är det för det är väldigt skrattframkallande när han ligger där och håller i sina fötter och studerar dem. Sötnöt.

Vi har även upptäckt att Vide är en bokmal. En av hans favoritsysselsättningar är nämligen att ligga på mage och läsa böcker. Favoritböckerna är en mjuk tummenbok och en mjuk labanbok. Det är sådana där böcker som man kan vika upp helt och han tokgillar dem. Han ser så koncentrerad ut när han ligger och läser böckerna. Han tar med händerna, studerar, släpper dem och ger ifrån sig ett härligt knorrande ljud. Om de råkar hamna lite för långt bort ser det ut som att han försöker simma till dem, han ligger och balanserar på magen och flaxar med armar och ben och ger ifrån sig ett protestljud, ett litet morrande ljud. Bokmal är vad han är. :-)

När Vide ligger på magen häver han sig upp på armarna, långt långt upp. Det fattas bara att han drar upp knäna under magen så är han i en perfekt krypställning. Han försöker och kämpar på bra, men än så länge tar han sig inte framåt. Han har lyckats ta sig lite bakåt genom att skjuta ifrån med armarna. En kämpe är vad han är. :-)

En av förskollärarna berättade i veckan att hon är grymt imponerad av Liams finmotorik och tålamod vad gäller pysslande. Han är exempelvis helt grym på att lägga pussel. Han kan sitta hur länge som helst och lägga pussel, han är så koncentrerad och verkligen inne i det. Han tittar noga på mönster, söker bitar och tycker att det är superroligt. Det är inget nytt för oss för hemma lägger han också väldigt mycket pussel. Nu för tiden bygger han pussel med 50 och 60 bitar, annars är det för lätt för honom. Hon berättade att barnen hade fått leka med mosaik en dag och Liam hade varit helt uppslukad. Han hade suttit och pysslat för sig själv i över två timmar! Medan de andra barnen snabbt tappade tålamodet satt Liam och la mosaik i olika mönster och färger, provade, bytte, tittade, sökte speciella bitar... Ja helt uppslukad hade han varit. Han är otroligt pysslig, vilket även visade sig när jag och han pysslade ihop inbjudningskort till hans kalas. Oj vad stolt han var när han berättade att han minsann hade gjort korten själv när han delade ut dem. :-) Jag tror minsann att han ska få några pärlplattor och pärlor när han fyller år, det tror jag är en alldeles perfekt present till vår pyssliga kille. Han måste ha ärvt pysselgenen från mig. *stolt* :-)

Vet ni!? Nu är det bara en vecka kvar tills jag börjar jobba. En vecka. Och innan alla som läser ramlar av stolarna (för inte kan man väl börja jobba när barnet är sex månader!!!) så ska jag skynda mig att tillägga att jag ska jobba halvtid. Två och en halv dag i veckan i tre månader. Det känns jättekul, så otroligt otroligt roligt. Jag känner mig så lycklig lottad att jag både kan jobba och vara hemma med våra barn, att vi kan dela och få vara med barnen båda två. Jag tror att det kommer att passa oss och barnen helt perfekt. Jag har för avsikt att fortsätta att amma vilket innebär att jag och Janne och Vide kommer att lunchdejta två dagar i veckan (de två dagar som jag jobbar hela dagar) så att jag ska kunna amma under lunchen. Det kommer nog att fungera super! Jag längtar!

Jag är totalt fängslad av att läsa recept, jag slukar allt jag kommer över. Innan jul började jag att prenumerera på Allt om mat vilket är bland det bästa jag gjort på länge. Lycka är att hitta en rykande färsk mattidning i postlådan bland alla räkningar, det är lyx i vardagen, ett guldkorn. Och visst provar jag/vi många nya maträtter. Jag inspireras verkligen. Jag planerar veckomatlistor, planerar menyer och bak och längtar efter att förverkliga tankarna i köket. Ikväll var det Vide som fick ett ordentligt storkok som resulterade i massor av iskubstärningar med köttmos (nötkött). Han är ju som sagt sex månader snart och då ska han få börja smaka lite kött, fisk och kyckling tillsammans med sina grönsakstärningar (som för övrigt också utökades idag -en påse med iskubstärningar av palsternacka).

På söndag får vi besök av våra fina vänner från Örebro. För att ha något gott att bjuda på ska jag baka geisha muffins (efter recept på Carros blogg) med nutella topping dekorerad med silverkulor! Låter inte det smarrigt så säg! Nästa vecka blir det massor av bak inför kalaset på lördag. Eftersom Liam har en kompis som är allergisk mot mjölkprotein blir det att baka mjölkfritt vilket blir en ny upplevelse för mig. Ingredienser är i alla fall köpta och jag längtar efter att få sätta igång att baka!

Nu är klockan alldeles för mycket så nu ska jag krypa ner i sängen hos min älskling.

God natt!

Idag är jag och Vide ensamma hemma till klockan fyra. Liam följde med till Jannes jobb idag vilket gör att jag har goda chanser att få något gjort här hemma.

Dagens lista ser ut så här:

- Tvätta Vides "nya" (ärvd från Liam) overall.
- Dammsuga hela lägenheten.
- Förbereda middagen (torsk med äggsås).
- Slå om presenter till sötaste Siriskruttan som vi ska hälsa på imorgon.
- Hämta hjälmen som vi glömde på Liams förskola igår (ett måste på skridskoskolan imorgon).
- Äta lunch (bäst att skriva ner det så jag kommer ihåg det).
- Vattna blommorna (borde egentligen ta mig tid att plantera om de tre stackarna som är halvdöda).
- Snabbstäda toaletten (dvs rengöra toalettstolen, tvättstället och dammsuga golvet).
- Kanske surra lite med syrran på telefon?
- Mysa med sötase Vide-bus så klart! :-)

Jag får väl börja beta av detta så ser jag vad jag hinner.

Äntligen fredag!

Häromveckan fick jag ett brev från Transportstyrelsen. Det är dags att förnya mitt körkort då jag har haft det i tio år. I mitten av mars blir det ogiltigt. Tio år! Shit, är jag gammal? Har jag blivit gammal? Hur kan jag ha haft körkort i tio år?

Ett nytt kort är taget och brevet är nu inskickat. Och just det, jag kom precis på att körkort egentligen inte har något med ålder att göra. Inte egentligen. Janne är minsann fyra år äldre och har "bara" haft sitt kort i två och ett halvt år. Jag kan gott vänta åtminstone två år till innan jag behöver oroa mig för åldersnoja.

Två år till trettio.

I torsdags vägde vi lillfisen och det går ju inte någon direkt nöd på honom om vi säger så. Endast 4,5 månad gammal väger han nu 9845 g och är 68 cm lång. Han hade gått upp nästan 1,5 kg på en och en halv månad, vårat lilltroll. Jag berättade på BVC att det var många släktingar som kommenterat hans vikt under julen och många som frågat "vad säger de på BVC då?" och de svarade "vi säger ingenting!". Eftersom han enbart har ätit bröstmjölk så är det inget farligt, om han däremot hade ätit ersättning så hade de kanske sagt något (han har inte ätit en endaste droppe ersättning). De tycker bara att han är charmig, go och mysig och är inte ett endaste dugg orolig för hans vikt. Det är inte vi heller och det känns så klart skönt att de är av samma åsikt på BVC. Hur som helst. I helgen plockade jag fram storlek 80 till honom, hoppas att han kan ha den storleken några månader!

Liam är inne i en grymt jobbig period just nu, han är bråkig och provocerande och allmänt jobbig. Han kan vara jättearg ena stunden och jätteledsen en stund senare. Det är väldigt jobbigt, inte minst att tycka att ens barn är jobbigt. Vi har fått välja konflikter, försöka att inte falla för hans provocerande och ge honom uppmärksamhet så han känner att vi inte glömt bort honom. Vi har pratat med personalen på förskolan om det faktum att han är ganska bråkig, vår rädsla är att hans självbild ska bli "bråkig" om det fokuseras för mycket på det. Han har nämligen pratat väldigt mycket om att han är bråkig på förskolan så vår rädsla är att de fokuserar för mycket på det. Det har varit många jobbiga dagar och vissa gånger känner jag att jag skulle kunna sälja honom för att han är så otroligt jobbig. Men bara genom att jag och Janne har pratat om hur vi ska bemöta honom och genom att vi pratat med personalen på förskolan så känns situationen genast lättare. Det känns som att vi kanske har hittat en väg ut. Och idag har vi haft en helt fantastisk dag jag och Liam! Allt har verkligen varit så mysigt, han har varit så lätt att ha att göra med, så glad och mysig. Det har inte varit några konflikter utan allt har varit underbart faktiskt. Vi har spelat spel, dukat upp gott mellanmål, byggt pussel, myst i soffan framför en film. Jag åkte iväg med honom på Bamse-gympa ikväll och det gick så bra när vi skulle åka hem. Jag hade packat ner en banan och lite russin som han fick efter gympan och det var fler föräldrar som hade med sig frukt -en mycket bra idé för att få barnen att varva ner. Det gick så bra! Jag var helt överlycklig när jag kom hem och när han gick och la sig så kände jag bara VILKEN HÄRLIG DAG! Vilken underbart härlig och mysig pojke Liam är! Det är rïktigt skönt att ha en sån här bra dag när det har varit många jobbiga dagar.

Som tur är är Liam väldigt snäll och söt mot lillebror. Han tycker nog att Vide blir roligare och roligare ju större han blir. Vi har fått börja sära dem vid middagsbordet för att de bara sitter och leker med varandra, eller Liam flamsar runt så att Vide tokskrattar i sin stol och då fortsätter ju så klart Liam att busa med Vide och glömmer bort att äta. Vide diggar verkligen sin storebror och skrattar mest hela tiden oavsett vad Liam gör. Den senaste veckan har det hänt mycket med Vide, han har blivit mer aktiv än förut och lyckas snurra och rotera så att han hamnar på golvet en bit från filten. Helt otroligt vad barn lyckas med, jag lägger ner honom på rygg och så vips ligger han någon helt annanstans och på ett helt annat sätt (exempelvis att fötterna är åt det hållet som huvudet låg mot). Han har också börjat jollra på ett annat sätt, han har flera nya ljud som han "pratar" med. Det låter nästan som att han säger meningar, det låter som en språkmelodi, fast på bebisspråk förståss. Och så gillar han att "prutta" med munnen. Gopojken! Tänk vad stor han har blivit vårt lilla troll.


Imorgon blir det lunch med några kollegor! Nu blir det att sova!