Multitasking
Uppdatering från oss!
Det är bara bra med oss. Vide växer så det knakar och Liam har hamnat i en så himla mysig och underbar period. Mysigare än någonsin är han och så stolt och rädd om lillebror. :-) Liam är numera helt blöjfri på dagarna. Jag vet inte riktigt hur det gick till för vi har inte varit speciellt duktiga på att potträna och nu helt plötsligt ställer jag mig frågan när hade han blöja på dagen sist? När hade han blöja på förskolan sist? Hm, ja jag får nog inse att han är blöjfri och det är väldigt skönt! Han har blivit så himla stor! Man kan prata och diskutera med honom på ett helt annat sätt nu än vad man kunde göra för någon månad sedan. Han argumenterar för sin sak och diskuterar så moget. Han har börjat leka mer själv, sitter på sitt rum och leker med legogubbar osv. Vi kan höra hur han pratar och leker; en gubbe gör illa sig så då kommer ambulansen och kör honom till en annan gubbe som är doktor osv. Han verkligen leker med sina saker på ett helt annat sätt än tidigare och det är så kul att titta på när han leker eller stå en bit bort och lyssna på hur han diskuterar med sina saker (djur, gubbar, mjukisdjur osv).
Nackdelen med hans fas just nu är att han har börjat fantisera om otäcka saker. Han har börjat drömma mardrömmar och pratar om spöken osv. Han säger ibland att det är ett spöke på toaletten, igår när han skulle hämta en satsumas från köksbordet och det var släckt i köket sa han att det satt ett spöke på hans stol. Han vill ha dörren till sitt rum stängd när han ska sova för han säger att det kan komma någon osv. Några gånger har han sagt att någon ska komma och ta honom osv. Det är ju verkligen jättehemska tankar och känslor och vi försöker verkligen ge honom trygghet och närhet så han inte ska vara rädd. Några kvällar har han frågat "Mamma, kan du sitta här och stryka mig på håret ett tag" och det är klart att jag kan det! Han säger att han tycker det är mysigt när jag sitter och stryker honom på håret så jag brukar föreslå det när han har svårt att komma till ro. Av vad jag har hört från andra föräldrar som har äldre barn är detta vanligt när de hamnar i en viss period, de börjar fantisera och fundera på ett sätt som de inte gjort tidigare. Han har vaknat ibland på natten och varit ledsen och fått komma över till våran säng osv. Vi märker att det händer mycket med honom nu och som sagt; han har blivit så stor! Våran älskade underbara Liam!
Vide han växer som sagt och är en riktigt glad liten bebis. Han skrattar väldigt ofta, stora underbara härliga skratt. Skrattar med hela ansiktet och det är omöjligt att inte bli glad av att se honom skratta. Han har även börjat prata (han pratade med sköterskorna sist vi var på BVC så tiden går snabbt) på sitt eget sätt. Är det inte alldeles underbart med bebis-joller? Våran underbara älskade Vide-bus!
Vi har verkligen världens underbaraste söner!
5 veckor
Allt är bara bra med oss och det är full fart hela tiden. Det känns som att dagarna är fullspäckade så när det väl är kväll och barnen sover så sjunker jag och Janne ner i soffan tillsammans och tar det lugnt. Det är vår lyxtid tillsammans, vår återhämtning och då vi har tid att reflektera över dagen och vårt nya liv.
Vide växer så det knakar. Igår var det dags för vägning på BVC och lilltjorven väger nu 5520 g vilket innebär att han har gått upp hela 870 g på två veckor! Han är 57 cm lång så nu är det storlek 62 som gäller! Vi har nu lärt känna honom mer så vi vet hur han vill bli tröstad, vad hans olika skrik betyder och hur vi ska få honom att somna på kvällen. Han vill ofta bli buren och vaggad och gillar inte alls att ligga på golvet och titta. Igår låg han dock och sprattlade en stund på golvet på öppna förskolan och det verkade han gilla, bara han får komma upp och få lite närhet emellanåt. Våran söta lilla pojke som blir fem veckor idag! Liam är så söt och snäll med lillebror. Han kramas och ger honom leksaker, berättar saker för honom och frågar efter honom. Han har blivit så stor och så mogen, jag vet inte om det beror på att vi jämför honom med Vide som är så liten eller om det faktiskt har hänt något med honom. Men jag tror att det är det senare eftersom fröknarna på förskolan säger att han har blivit lugnare. Våran underbara stora kloka kille!
Våran stora kille...
...och våran lilla kille
Syskonen
Familjebild
Paket
Idag känner jag mig riktigt pigg och kry, det är verkligen underbart att börja dagen med en morgonpromenad. Jag börjar få in bra rutiner på morgonen! Det är så kul när min granne också följer med på promenad, så kul att ha någon att surra med och hon är verkligen så otroligt trevlig!
Ikväll får vi fint besök från Hudiksvall som vi ser fram emot. Trots att jag lovade Sara att inte anstränga mig inför deras besök så måste jag nog ändå dammsuga. :-) Dammsuga är något som egentligen behöver göras varje dag, sandlådan på gården sträcker sig inte bara in till hallen utan även in till köket och vardagsrummet (det kan man i alla fall tro ibland). Klockan två ska jag och Vide sedan hämta Liam på förskolan och sedan blir det bus ute på gården tills Janne kommer hem (strax innan fyra). Jag försöker spendera tid ute så mycket som möjligt så länge hösten bjuder på underbart väder. :-)
Stort tack!
Dagarna flyter på. Vide har blivit lite nöjdare efter att vi börjat med magdroppar och magmassage. Liam har dock börjat visa sitt missnöje mot att behöva dela vår tid med Vide allt mer. Jag har konstant dåligt samvete för att jag har så dåligt tålamod med Liam och jag får ofta bita mig i tungan och andas djupt för att inte explodera. Jag vet ju så väl varför han beteer sig som han gör, jag vet ju vad det beror på, men ändå är det så svårt att behålla lugnet. Han är så mammig, han vill verkligen ha mig för sig själv och jag försöker vara med honom så mycket som möjligt när jag inte ammar (jag försöker ju så klart vara med honom även när jag ammar, ex genom att läsa böcker osv.). Igår när Janne jobbade föreslog jag att vi skulle gå bort till en lekpark och leka och det tyckte Liam var en jättebra idé, dock tyckte han att Vide skulle stanna hemma. "Bara mamma och jag" sa han. Det säger ganska mycket om vad han tycker och det gör ont i mammahjärtat. Vår stora kille, jag vill inte att han ska känna sig bortglömd eller som att han kommer i andra hand.
Igår var Liam hur vild som helst på morgonen och toksprang runt hela lägenheten samtidigt som han skrek och slängde sig hit och dit och hoppade. Helt galen var han. Jag försökte amma en upprörd Vide och sa till Liam "Jag vill inte att du springer omkring, du får sitta här i soffan hos mig". Då tittade Liam på mig och sa något i stil med "Mamma, när du var jätteliten så sprang du också omkring". Min kloka kloka pojke. Det var så klockrent sagt, det är ju faktiskt svårt att sitta still när man är liten. Min fina kloka pojke, jag kunde inte annat än att le.