Arbetsintervju och sömn

Idag när jag satt på Törners och fikade med en kompis ringde mobilen. Okänt nummer. Det visade sig vara ett mycket trevligt samtal. Jag blev nämligen kallad på arbetsintervju för ett jobb som jag såååå gärna vill ha. Det var 17 sökande till tjänsten och 4 stycken har blivit kallad till intervju. Jag är en av dem! Om två veckor gäller det, shit vad nervös jag är. Håll tummarna för mig!

Vi har verkligen haft grymt tur vad gäller Liams sömn. Han har i princip ändå sedan han föddes sovit väldigt bra på nätterna. Och med "väldigt bra på nätterna" menar jag att han oftast har sovit från kl nio på kvällen till kl sex-sju på morgonen då han ammat och sedan sovit vidare till kl åtta eller nio och ibland senare. När han var alldels nyfödd vaknade han ungefär två gånger på nätterna men det gjorde han inte speciellt länge utan det blev snabbt en gång för att sedan alltmer börja sova hela nätterna. Visst har vi haft jobbiga nätter, det har vi absolut haft, men överlag har vi inte haft några större problem vad gäller sömnen. Tills nu...

Nu har han helt plötsligt börjat vakna två-tre-fyra gånger på nätterna. Han sover oroligt, drömmer mardrömmar, vrider och vänder på sig och vill nog helst snutta hela nätterna om han fick. Han har blivit svårare att söva både på dagen och på kvällen. På dagen vill han inte ens sova i vagnen utan håller sig vaken in i det längsta med följden av att han tillslut blir så övertrött att ingenting hjälper. Och då blir det inte direkt lättare att söva honom... Idag sov han knappt en timme på hela dagen, gissa om han har varit trött på eftermiddagen. Trött och grinig och somnade klockan sju efter att ha skrikit sig till sömns ett bra tag. *pust* Idag när vi skulle åka till stan ville han inte alls ligga i vagen utan blev jättearg när jag fällde ner ryggstödet. Han kämpade på och skulle sitta upp tills han var så trött att han satt och nickade och nästan ramlade omkull av trötthet.

Jag tror att allt detta beror på att han har börjat få tänder. Vi har haft det så här lite till och från i drygt en vecka nu och det var i tisdags jag märkte den lilla tanden som håller på att växa upp. Sedan tisdag har han knappt velat sova något på dagen, trots att han har varit trött och trots att jag har gjort mitt yttersta för att få honom att sova. Stackare, det är inte lätt att vara liten och det är inte lätt att få tänder...

Det går förresten framåt med träningen, tog mig iväg på en löprunda ikväll. Det är så härligt att röra på sig för att inte tala om känslan som infinner sig i kroppen efter ett löppass!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0