Hos Camilla

Jag har varit i stort behov av en ny cykel. Den jag har är både knorrig, vind, sönderslagen och rostig. Den har med nöd och näppe överlevt diverse stöldförsök och vandalisering i samband med brännbollsyran i Umeå (det är ett ganska tufft klimat för cyklar i Umeå) men nu har den nog gjort sitt. Igår besökte vi därför cykelaffären i hopp om att hitta en bra cykel till ett bra pris, och det gjorde vi! Jag är nu stolt ägare till en skeppshultcykel, det är en riktig "kärringcykel" med cykelkorg och allt. Jag är supernöjd! Det är en riktigt stabil cykel som jag tror att jag kommer att ha användning för i många år (som cykelhandlaren sa: "en skeppshultcykel är en livsinvestering, det är cyklarnas rolls-royce"). Dessutom fick jag den till ett riktigt bra pris eftersom det är en utgående modell, snacka om tur. Dessa cyklar är ju annars riktigt dyra men denna fick jag för bara 5300 kr inklusive cykelhjälm. Japp, ni hörde rätt. Jag har köpt cykelhjälm. Usch, jag är egentligen alldeles för fåfäng och pippinett för att använda cykelhjälm. Det är inte alls roligt. Å andra sidan är det nog inte så roligt att slå sönder huvudet så att man blir hjärnskadad/förlamad. Nåja, det är nog mycket en vanesak -jag vill ju använda hjälm för det är ju egentligen det enda riktiga (mitt huvud är alldeles för värdefullt för att inte skydda) men å andra sidan är det ju bara sååå jobbigt. Vi får väl se hur det går, både Janne och Liam använder ju hjälm så varför skulle inte jag kunna göra det? Det skulle vara hemskt om något hände med mig så att jag inte längre kan ta hand om Liam. Fy.

Här är den i alla fall, min skeppshult. En treväxlad retromodell.
På måndag kan jag cykla till jobbet, jippie!