Hos Camilla

Imorse hände en stor sak i familjen, Vide vände sig nämligen från mage till rygg! Jag la ner honom på mage för att han skulle få ligga och lufta rumpan lite medan jag klädde på Liam. Jag hann bara vända mig om så vips låg han på rygg. Jag vände tillbaka honom på mage och hann i princip bara lägga ner honom så vips vände han sig igen. Fyra gånger på raken vände han sig från mage till rygg, men han tyckte nog att det var lite läskigt för han blev ledsen så då fick han ligga på rygg istället. :-) Men tänk att våran Vide-bus har blivit så stor! Liam märkte min entusiasm av att Vide kunde vända sig så han passade på att visa mig att han också kunde vända sig. Söta storebror!

Vide är så otroligt söt när han ligger på mage, han försöker verkligen ta sig framåt. Han flaxar, drar upp benen, tittar sig storögt omkring, försöker sparka iväg och kämpar på otroligt bra -utan att ta sig någonstans. Stackare. Han har så stor härlig mage så han ser nästan ut som en strandad säl. :-) När han ligger på rygg har han börjat rotera, ligger som en ostkrok med hela kroppen och lyckas flytta hela kroppen runt runt medan huvudet ligger kvar på samma plats. Sötnosen. Dessutom har han börjat prata långa meningar. "Oooaauoooaooouuuhhhaaaoo" säger han. Och så blåser han bubblor ur munnen och gurglar. Och skrattar. Härliga underbara totalt hjärtsmältande skratt. Det kittlar härligt i mammahjärtat när han skrattar och ler. Liam sa till mig häromdagen "Mamma, jag kan också prata som Vide: Oooaaauuoooaahhooooaaauuu". De kan prata samma språk. :-)

Imorse hann Liam klättra upp i rutchkanan och slicka på den medan jag klädde på Vide. Det var åtta minusgrader. När jag kom ut med Vide såg jag att Liam var alldeles blodig runt munnen och blev livrädd. Jag bad honom gapa och såg att det blödde på tungan så jag frågade vad han hade gjort. "Jag slickade bara på rutchkanan, men det gör inget, det gick bra mamma". Jag torkade bort allt blod men innan vi var framme på förskolan hade han återigen bloddränkta läppar, det såg nästan ut som läppstift. Hoppas att han inte får ont sen när han ska äta. Ikväll ska Liam få svinsprutan, hoppas att han inte får feber eller blir sjuk av den. Det vore väldigt opedagogiskt eftersom vi har sagt till honom att vi alla ska ta var sin spruta för att inte bli sjuka (Vide får ju inte svinsprutan utan bara en "vanlig" tremånadersspruta). Själv fick jag bara lite ont i armen i två dagar, så det gick bra för mig.

Jag har hunnit vara på två mammaträffar samt träffat mammor här ute på gården och idag ska jag och Vide på biblioteksträff med några andra mammor och bebisar. Det är himla kul att lära känna en massa trevliga människor! Alla är så förundrade över att Vide är så stor, han är ju större än många fyramånadersbäbisar. :-) Våran lilla sumobrottare. Den 10 december ska vi väga (och vaccinera) honom, det ska bli grymt spännande för sist vi vägde honom var i slutet av oktober och då vägde han drygt 6500 g. Jag gissar på att han väger närmare 8 kg nu!

Sist men inte minst vill jag skicka en hälsning till familjen Jonsson i Hudiksvall som fick en liten Siri i lördags -hela sju veckor för tidigt. Hon vägde 2135 g och var 42,5 cm lång. Det var meningen att hon skulle komma i mitten av januari men valde att komma i slutet av november, hon föddes både i "fel" månad och år. Hon har haft det kämpigt med andningen och legat i respirator, men de har kopplat bort den nu och läget är stabilt fast kämpigt (i alla fall enligt sista rapporten som vi fått). De skickade ett kort på mobilen och hon är så otroligt söt och liten, lilla Siri. Vi tänker på er jättemycket och hoppas att ni har det bra. Ta hand om er!