Hos Camilla

Det var någon som sa "att vara småbarnsföräldrar är som att driva ett företag" och denna person kunde inte ha mer rätt. Småbarnslivet är verkligen som att driva ett företag, det är ett väldigt planerande, pusslande, många måsten osv. Detta har blivit allt tydligare sedan vi blev tvåbarnsföräldrar. Vi var oerhört bortskämda när Liam var liten, han var så himla enkel och nöjd. Han sov bra om nätterna, kvällarna var lugna och tja, han var väldigt enkel. Vi förstod liksom inte det här med sömnlösa nätter, trötthet, skrik osv. Skulle det vara så när man har barn eller? Vide är inte lika enkel. Visst, han är rätt så nöjd på dagarna, sover bra i vagnen och sover bra hos mig på nätterna. Trots att han ammar väldigt mycket på nätterna så kan jag sova bra eftersom jag inte har något problem att ligga och sova medan han ammar. Vårt problem är istället kvällarna. Han är så otroligt orolig på kvällarna och det är bara jag som duger. Han vill amma och amma och amma och sedan amma lite till. Eftersom han vägrar att ta napp använder han mig som napp och när han somnar så går det inte att lägga ifrån sig honom för då vaknar han direkt och skriker. Ibland fungerar det att vagga honom i babysittern, men inte alltid. Ofta kan han bara sova korta perioder, typ 15-20 minuter och sedan ska han amma igen. Amma eller gå omkring med honom är ungefär de val som vi har, annars skriker han. Och detta är som sagt helt nytt för oss, ska det vara så? Liam la vi ner i spjälsängen, sa god natt och så somnade han. Kvällarna som vi har med Vide har börjat bli ganska tärande för jag/vi behöver verkligen egentid/tid tillsammans på kvällarna. Den där stunden som man har efter att barnen har somnat är så otroligt värdefull. Jag behöver den stunden, det är den stunden som gör att jag orkar vara en trevlig och glad mamma. Jag vet inte ens när kvällarna började bli så här, för så här var det INTE från början när Vide föddes. Det är senaste tiden, typ senaste två veckorna. Kan han ha ont i magen? Vi har ju slutat med magdropparna, kan det bero på det? Hm... Det ser ju inte ut som att han har ont, men kanske han har det ändå? Eller är det bara en fas, att han har extra mycket trygghetsbehov just nu? Han kan ju OMÖJLIGT vara hungrig så mycket som han ammar, eller kan han vara det? Jag måste helt enkelt prata med dem på BVC om detta när jag åker dit på torsdag. Vi får nog prova med magdropparna igen och se om det blir någon skillnad. Han är ju så glad och go och nöjd på dagarna, det är kvällarna som är jobbiga.

Ja som sagt, ibland känns det som att man driver ett företag.

Just nu skulle det vara väldigt lyxigt med egentid, tänk att få sitta och pyssla med fotoalbumet eller att få läsa en bok i lugn och ro. Tänk att få ta fram symaskinen och sy lite -jag har så mycket inspiration som jag aldrig hinner göra något av (försöker dock skriva ner saker så att jag inte glömmer bort tills dess jag faktiskt får tid). Tänk att få pyssla med mina pärlor, tänk att få fixa iordning alla mina recept. Tänk att få laga en riktigt god tre rätters middag bara för jag och Janne och sedan sitta och äta och prata länge över ett glas vin. Tänk att...

Jag älskar mina barn och min familj över allt annat, jag älskar företaget som vi driver. Alla individer som ingår i min familj, som gör min familj. Vi har lyckats bra, det är vi mot världen. Och vi är bäst. Tiden som vi har tillsammans är viktigast i hela världen. Men egentid är också viktig och ibland önskar jag att jag hade lite mer av den varan...