Hos Camilla

Vardagen har börjat igen, vilket för oss innebär jobb och förskola. Jag gillar vardagen och tycker att det är skönt att alla helger äntligen är slut så dagarna blir som "vanligt" igen. Det märktes att Liam saknade förskolan under jullovet, när jag lämnade honom första dagen efter lovet så sprang han rakt in i lekrummet och skulle leka. Han hade nästan inte tid att vinka till mig, men kostade på sig några hastiga vinkningar i fönstret när jag gick. Det är underbart att han trivs så bra på förskolan!

Idag har han feber så Janne är hemma med honom. Jag har lite dåligt samvete för att jag har aldrig tagit ut en enda VAB-dag med Liam. Det har alltid fallit sig in så att han är sjuk när jag har något superviktigt möte eller någon resa inplanerad osv. Janne fick alltså åka hem från jobbet kring åtta (han började 6.30) eftersom jag hade ett viktigt möte på förmiddagen. Janne verkar inte må så dåligt av det utan det är mest jag som har dåligt samvete. Men vi har ju olika typer av jobb, så är det, och Janne har helt enkelt lättare att vara hemma. Ibland i alla fall. Liam hade kunnat vara sjuk vilken dag som helst denna vecka förutom just idag, då hade jag kunnat vara hemma.

Att han var sjuk var något som vi nästan väntade oss efter denna natt. Han har nämligen sovit oroligt hela natten och det är så olikt honom att vi direkt misstänker att han är sjuk. Och det var han. Feber, i och för sig inte jättehög (38 grader) men tydligen tillräckligt för att han ska bli orolig och olik sig. Jag har sovit cirka 3-4 timmar denna natt så jag är helt slut, jag minns inte när jag sov så lite sist. Tur att det är någon månads/några veckors mellanrum mellan gångerna. När det var som jobbigast inatt sände jag en tanke till alla vakna föräldrar som har det så här varenda natt och som gör ett superjobb varje natt, en stor guldstjärna till er. Jag förstår att det är tufft, ni gör det otroligt bra!

Jag har massor av nya bilder som jag ska försöka lägga upp, men det får bli någon annan gång. Det är fullt upp med jobb och umgås med familjen så vi får se när det finns tid.