Hos Camilla

Jag har hamnat i en lång seg uppförsbacke känns det som. Det går ganska trögt på jobbet just nu, det dyker ständigt upp nya saker i mina ärenden och igår fick jag en utredning som inte alls visade det jag hade hoppats på. Det är väldigt mycket problemlösning och jag får klura en hel del på hur jag ska få ihop allt. Jag fick till och med stryka ett av mina ärenden till arbetsutskottet igår eftersom det har dykt upp en del saker som gör att ärendet måste behandlas mer innan jag kan lägga fram ett förslag som jag är nöjd med. Det är som sagt ganska motigt just nu, men å andra sidan är det ju det här jag gillar. Jag gillar ju att klura, fundera, vända och vrida, titta från olika håll, fråga, läsa, söka, lösa problem, lära mig. Jag gillar att mitt arbete är komplext och inte har någon enkel lösning, jag gillar utmaningen och det faktum att jag hela tiden lär mig nya saker, hittar nya sätt att tänka på och nya synvinklar att beakta. Det är oerhört svårt, men otroligt roligt! Fast just nu skulle det inte vara så dumt med en nedförsbacke, i alla fall en liten.

Det är inte bara på jobbet det är trögt, jag tycker att det rent allmänt är lite trögt just nu. Januari brukar av någon anledning vara en ganska jobbig månad, den tar aldrig slut och det är inget roligt väder och bara mörkt hela tiden (även om det faktiskt märks att det går mot ljusare tider). Vi har haft jättekallt en period för att sedan helt plötsligt få plusgrader för att sedan bli kallt igen. Snön är inte längre speciellt fin, det är halkigt och grått. Det känns som att våren är väldigt väldigt långt borta, och det är den ju. Vi har några månader kvar att ta oss igenom. Kan det inte bli februari snart i alla fall?

Nu låter det som att jag är väldigt deppig, men det är jag inte. Jag hade nog bara ett behov av att klaga lite för nu känns det genast bättre! Back to work!