Hos Camilla

Liam har en mycket mycket stark vilja. Han är dessutom väldigt envis. Just nu är han inne i en ganska påfrestande period där han uttrycker sin vilja och envishet väldigt mycket. Han börjar alltid med att vägra, vad det än är så vägrar han. Han vägrar att byta blöja, vägrar att äta, vägrar att borsta tänderna, vägrar att klä på sig, vägrar att klä av sig, vägrar att gå in om han är ute, vägrar att tvätta händerna när han är smutsig osv. Hans utgångspunkt är alltid att vägra och sen se vad som händer, typ. Och det kan vara extremt påfrestande. "NEJ!" skriker han rakt upp i våra ansikten som en fräsande kattunge.

Vissa saker gör det ju inget att han vägrar, om han exempelvis vägrar att klä på sig en lördagsmorgon så fine. Då är vi inne, det är inte mer med det. Det funkar ju dock inte när det är vardagsmorgon och vi ska till förskolan, då måste han ju klä på sig innan han går ut - det blir ju knepigt att gå iväg enbart i blöja till förskolan. Det är också knepigt att inte byta blöjan om den behöver bytas eller vägra gå in på kvällen när han är ute och leker. Det leder väldigt ofta till förhandlingar/konflikter där vi lugnt och stilla börjar med att förklara konsekvenserna om vi exempelvis inte tar på kläder innan vi går till förskolan. "Det regnar ute/är kallt osv och du kan börja frysa om du inte har kläderna på dig". Liam lyssnar och skriker än en gång "NEJ!" rakt upp i ansiktet på mig/janne, kanske mest för att se vad som händer för han förstår ju faktiskt vad vi säger. Då blir det ofta att jag försöker med "Mamma ska ju också ha på sig kläder när vi går ut, annars fryser mamma med". Liam lyssnar och skriker än en gång "NEJ!" och springer sedan iväg. *suck* Vad gör man? Ja ofta slutar det ju med att man måste hämta honom, sätta honom i knät och ta på honom kläderna trots att han sparkar och protesterar. Inget roligt alls.

Jag har testat lite olika trix för att exempelvis underlätta klädpåtagningen. Jag har provat med att han själv får välja och plocka fram kläder från garderoben, eller lägga fram kläder så han själv får ta på sig dem eller själv be om hjälp. Nu de senaste dagarna har jag testat med att direkt när han stiger upp på morgonen, alldeles nyvaken och sömnig, byta blöja och klä på honom på en gång. Då är han så pass nyvaken att han inte orkar protestera och då går det bra! Men detta eviga trixande och lirkande kan vara väldigt påfrestande. Vissa dagar har man hur mycket tålamod som helst och vissa dagar har man mindre tålamod. Och så funderar man ofta "Är jag för hård nu/är jag för "snäll" nu". Det här med gränsdragning är inte helt lätt. Jag förstår ju varför Liam testar gränser, han är inte dum eller elak utan han testar för att se reaktioner och konsekvenser. För att lära sig och för att förstå. Han testar för att han vill klara av saker själv, han vill göra saker och ting på sitt sätt. Och det är ju viktigt att han får göra saker själv (även om det är ungefär tre gånger så omständigt och tar tre gånger så lång tid som om vi hjälper honom). Det är ju helt naturligt och jag är så oerhört glad för att han har en stark vilja och för att han är envis, även om det ibland är jobbigt. Men vem har sagt att det alltid ska vara enkelt att vara förälder? Han är ju trots allt bäst i världen, våran fräsande lilla kattunge. :-)

PS. På förskolan har de en ganska tuff period nu då alla småttingar uttrycker sina starka viljor samtidigt och ständigt hamnar i konflikter med varandra.