Hos Camilla

Jag har blivit faster igen! Ebba har fått en lillebror som heter Casper. Sötnosen föddes den 14 oktober och var en ordentlig palt som vägde 4300 g och var 53 cm lång. Större än Vide var med andra ord! Grattis till de lyckliga föräldrarna och till Ebba som blivit storasyster. Vi får väl se när vi får se underverket, vi träffas ju inte alltför ofta på grund av det långa avståndet. Nu har våra pojkar totalt sex kusiner och alla är jämnåriga med våra pojkar vilket är fantastiskt roligt!

Vill även passa på att gratta Emilia och hela familjen Åberg till lillasyster Tilde som föddes några dagar innan Casper. Ett stort stort grattis till sötnosen! :-)

Liam har en ny favoritlek -att leka skola. Jag tror att det kommer ifrån hans äldre kompisar som har börjat i förskoleklass. Leken går ut på att jag skriver hans namn längst upp på ett papper och så tränar han på att skriva sitt eget namn om och om igen genom att titta på mina bokstäver. Leken har även börjat utvecklas till att jag nu ska säga en bokstav i taget i hans namn och så skriver han ned varje bokstav. Om han råkar glömma hur en bokstav ser ut springer han till sitt rum för att titta ovanför sin säng där hans namn står med vita träbokstäver. Leken har även utvecklats till att han nu vill skriva andra saker än sitt eget namn, han vill skriva "Vide", "mamma" och "pappa". När han ska skriva "Vide" springer han bort till spjälsängen för att studera de vita träbokstäverna som hänger ovanför Vides säng. Denna lek har fått mig att inse att våra pojkar har ganska lättstavade namn; korta namn med ganska så lätta bokstäver vilket så klart underlättar när de ska lära sig att skriva sina namn. Det tänkte vi så klart inte på när vi valde namnen utan det är en liten bonus som jag har upptäckt nu när Liam har kommit på denna lek (ja, han har själv tagit initiativ till leken). För övrigt så har denna lek även blivit min favoritlek då den tillhör en av de lugnare lekarna i Liams repertoar. :-)

Förresten, när vi är inne på det här med att skriva så kan jag ju även berätta att han ritar huvudfotingar som aldrig förr. Detta har han kunnat ett tag och jag måste vara ärlig och säga att jag inte vet hur länge, fast jag vet ju att det är ett tag. Typ några månader eller så, tiden går ju så snabbt... Ibland önskar jag att jag var en sådan där förälder som blir begeistrad över minsta lilla streck som barnet gör och sparar massor av teckningar. Men det är jag inte. Jag är superdålig på att spara teckningar och på att märka upp med datum osv och jag tycker inte att varenda litet streck är värd att sparas. Men nu har jag faktiskt lagt undan några teckningar och några papper på när han skrev sitt namn de första gångerna. Det är ju faktiskt först nu som teckningarna börjar föreställa något, så då kan det vara extra kul att spara några. Några exempel ser ni nedan!


     
Liam tränar på att skriva sitt namn och ritar huvudfotingar.


Vide har verkligen börjat gå nu! Han går och går och går hela tiden. Han ramlar visserligen på rumpan emellanåt men han går verkligen jättemycket. Janne sa häromdagen "Nu kan han verkligen gå på riktigt". Jag tycker att det är så svårt med definitioner. När kan man gå egentligen? Är det när man tar sitt allra allra första steg eller när man tar fyra steg eller när man tar tio steg? Eller kan man gå först när man kan ställa sig upp utan stöd och gå iväg utan "startstöd"? Jag vet inte, men jag är i alla fall beredd att hålla med Janne i att Vide nu kan gå "på riktigt".


   
Utomhus använder han gärna vagnen som stöd, gissa om det går undan när han springer iväg. :-)



Vide filosoferar i gungan



Våran stora underbaring!


 
Lek i sandlådan