Hemma från Örebro och Vides första steg
Vår minisemester i Örebro var verkligen en energigivare! Vi kom hem i söndags och vi hade det så bra hos våra vänner. Vi strosade omkring i den supermysig stadskärnan, mysig mycket tack vare vattnet och det vackra slottet. Vi badade på Gustavsvik, vi besökte lek- och buslandet, vi besökte ett centralt naturreservat som bjöd på mysiga promenadstråk vid Hjälmaren. Vi blev skjutsade på en rundtur i Örebro, fick se nya och gamla byggnader och olika bostadsområden, både de som var under uppbyggnad och de som funnits länge länge. Vi shoppade på bland annat Stadium Outlet. Så totalt galna priser! Janne hittade en vinterjacka, en fleecejacka och två mössor. Liam hittade en supersnygg vintermössa och för min del blev det en ny fleecejacka och en träningströja. Så otroligt billigt var det! Vide fick en fleecefodrad scarf från KappAhl och Liam fick två par nya byxor (många av hans byxor har helt plötsligt blivit för korta, när hände det egentligen?) och en scarf från samma ställe. Jag passade på att köpa två baslinnen på Gina Tricot. Det var en lyckad helg på alla sätt och vis.
Vide har tagit sina första steg! Han har länge kunnat stå själv, men söndagen den 26 september testade han att ta sina första steg. Tre steg, sedan krypa. Paus. Två steg, sedan krypa. Detta har han utvecklat mer och mer. Han tar några steg varje dag och har nu utökat till cirka fem steg åt gången. Det är så kul att se hur han testar mer och mer för varje dag. Han ställer sig upp utan att hålla i något (alternativt ställer sig upp mot någon möbel), sedan står han stilla ett tag för att hitta balansen innan han tar några steg för att sedan sätta sig ned och krypa vidare. Han kryper grymt snabbt vilket våra kompisar i Örebro var faschinerade över. Vi var å andra sidan grymt faschinerade över hur mycket deras Ellen pratar. Hon är två månader äldre än Vide och pratar hur mycket som helst. Jag har aldrig hör talas om eller varit med om något liknande! Snacka om att utveckla talet tidigt! Hon kunde redan säga flera flera ord och hade även ett eget litet språk som lät så himla äkta. Precis som att hon faktiskt pratade helt flytande på ett annat språk. Så otroligt häftigt! Hon sa sina första ord otroligt tidig, men har å andra sidan varit ganska sen i den motoriska utvecklingen. Tänk så olika barn kan vara fast ändå så lika! Det är så häftigt att se!
Jag måste säga att Vide är ganska lugn i jämförelse med hur Liam var i samma ålder. När Liam började gå var han överallt och ingenstans på nolltid, i princip från dagen då han tog sina första steg. Han var omöjlig att hinna ifatt och jag minns hur jobbigt jag tyckte att det var ett tag. SJälvklart var jag glad, som alla föräldrar är när deras barn börjar gå, men samtidigt tyckte jag att det var ganska jobbigt vilket ju gav mig dåligt samvete eftersom normen var att man "bara" skulle tycka att det var kul. Liam var väldigt intensiv från de allra första stegen. Det hade inte gjort något om han hade väntat några månader till innan han lärde sig att gå, åtminstonde var det så jag kände just då (fast jag sa det nog inte högt, av rädsla för att verka knäpp). Haha. Hujedamej. Vide verkar dock, tack och lov, vara lite lugnare. Så lika men så olika! Våra underbaringar!
Liam är bara så härlig just nu! Jag vet att jag har sagt det förut, men vi har sånt flyt i vardagen just nu! Helt plötsligt har antalet konflikter per dag minskat drastiskt om man jämför hur det var för säg sex månader sedan(?). Han har sådana funderingar. Frågar mycket om eld och vad det innebär och vad som händer osv. Han hade många funderingar kring bilen när vi åkte till Örebro; vad som egentligen händer när man krockar, hur det kan kännas, hur det kan gå till och hur man ska göra efteråt. Överhuvudtaget så pratar han mycket om känslor och kan sätta ord på sina egna känslor på ett mycket bra sätt. Han har även börjat lite smått att sätta ord på/beskriva andras känslor. Det är faschinerande att få vara med om hans utveckling. Så länge vi är själva, bara vi i familjen, så är han oftast ganska lugn. När det blir andra människor och barn och mycket som händer så blir han ofta snabbt en vilding igen. Älskar att busa. Men när vi är hemma är han faktiskt ganska lugn, vilket jag antar att många har svårt att tro. Han är så underbar! En natt i Örebro kröp han upp i min säng och viskade till mig "Mamma, jag drömmer mardrömmar så jag vill sova hos dig". När jag sedan stoppat om honom vid min sida och lagt armarna om honom viskar han i mitt öra "Jag älskar dig mamma". Gissa om mammahjärtat smälter. Just då vill jag aldrig släppa min underbara son ur famnen, aldrig släppa honom ut i den farliga värld som vi lever i. Aldrig släppa taget! Min älskade Liam! Min älskade Vide! Mamma älskar er!
Nu ska jag lägga mig och sova. Jag har fredagsfika på jobbet imorgon så jag har bakat lite ikväll, men nu är det dags att sova. Känner mig trött och det ska bli så skönt att få sträcka ut min rygg som har träningsvärk efter afrodansen igår.
