Hos Camilla

1-års kalas!

Nu har Vide blivit 1 år! Storkillen! Firandet började redan på fredagmorgon då det blev paketöppning, sång och en födelsedagsfrukost med hela familjen. På fredagkväll fortsatte firandet med tårta och på lördagen blev det ett litet kalas med några kompisar. Mysigt! Liam har varit väldigt hjälpsam med lillebror, både vad gäller att öppna paket och att sedan leka med dem. Vi har fått påminnan honom flera gånger att det faktiskt är Vide som fyller år och att det är hans paket. Det har varit en väldigt lugn helg för att ha haft 1-års firande. Lugn med delade känslor. Jag minns när Liam fyllde ett år, då gick telefonen varm med släkt och vänner som ville gratulera, men nu har den varit ganska tyst. Det är endast en bråkdel av släkten som har hört av sig, det kanske blir så med andra barnet? Eller så kanske det beror på att det numera finns så många barnbarn både på min och Jannes sida? Det kanske blir mindre speciellt för varje 1-års kalas som firas, eller? Någon som har någon erfarenhet kring detta? Jag tycker i alla fall att det är ganska tråkigt. Men, men. Vi har haft det bra ändå. För oss är Vides 1-års kalas lika speciellt som Liams 1-års kalas!

Några kort kanske?

   
Presentöppning!

 
Födelsedagståg och tårta!

 
Förväntansfulla killar. Våran fina fina ettåring!


Nu ska jag åka iväg och träna body pump. Perfekt söndagsaktivitet!

Kan bara svara för mig själv vad gäller gratulerandet och jag kan definitivt skylla på att vi själva har två barn och livet är så fullt av att få vardagen att gå ihop, trötthet av alla nattamningar osv. I fredags sa både Micke och jag att idag fyller Vide år, vi måste ringa, men sedan kom den ena efter andra grejen i vägen och så var det helt plötsligt måndag! Det är ingen ursäkt, men en förklaring. Så ett rungande GRATTIS till Vide i efterskott och vi hoppas att det går bra det också :-)

Matilda: Ja, så klart att det går bra! Och jag förstår verkligen att det är fullt upp med att få vardagen att gå ihop, så är det för oss också. Definitivt. Det är fullt upp med att ha småbarn, med att driva "företaget" familjen och allt som ska hinnas med under helgerna då familjemedlemmarna är lediga. Det var bara ett stilla konstaterande från min sida att det ÄR annorlunda med det andra barnet motför det första. Och så har det, när jag tänker efter, varit även då jag själv var liten. Jag har alltid varit först och äldst, äldsta barnet och äldsta barnbarnet och faktiskt även äldst i klassen. Jag har alltid varit först så mina "saker" har alltid var så speciella. Först med att fylla år, först med att ta studenten, först med att bli myndig, först med att flytta hemifrån, först med att få jobb, först med att skaffa barn osv. Många säger att jag därmed har blivit favoriserad i min släkt. Jag har alltid viftat undan det, men nu när jag är vuxen förstår jag att det faktiskt har varit så. Nu när jag har egna barn varav Liam är den som är äldst och "först" både på min sida och på Jannes sida och Vide som är yngre. Jag ser en stor skillnad på hur släkten och vänner agerade både vad gäller när de föddes och när de sedan fyller år. Och självklarat förstår jag att det inte handlar om att människor tycker att Vide är mindre värd eller att människor inte bryr sig. Det handlar med stor sannolikhet om att nu, när det finns så många barn på båda sidor av släkten, att släkt och vänner har så fullt upp med att få vardagen att gå ihop. Precis som du säger. Men det innebär ju samtidigt att det blir en skillnad. Det är en skillnad. Och i helgen blev den skillnaden ganska tydligt och det var det jag konstaterade.