Stödhjul
"Jag vill ta bort stödhjulen" sa Liam bestämt. Mitt i kaoset, mitt i bak och förberedelser inför fikat som vi skulle bjuda våra vänner på. Vi sa att han fick vänta tills efter fikat eftersom vi inte hade tid att hjälpa honom att cykla utan stödhjul. Men han skulle bestämt ta bort dem. Sagt och gjort. Vi tog bort dem, men sa att vi inte hade tid att hjälpa honom att cykla, så om han behövde hjälp så fick han vänta tills efter fikat. "Okej" sa han och satte sig upp på cykeln och cyklade iväg utan stödhjul. Bara sådär. Utan att ramla. Vi fattade ingenting, vad då kan han cykla utan stödhjul? Ja, tydligen. Så gick det i alla fall till, lördagen då Liam bestämde sig för att cykla utan stödhjul.
Samtidigt som jag så klart är den stoltaste mamman i världen så har jag en liten klump i halsen. Min älskade pojke har blivit så stor. Tänk att han cyklar utan stödhjul!
Liam cyklar utan stödhjul. Gissa om han är stolt!? Han har nästan inte gjort annat än att cykla sedan vi tog bort stödhjulen.
Vide sitter bra i cykelstolen.
