Örebro
Vi har redan hunnit vara på IKEA två gånger. Vide har fått ett eget rum och garderoberna i hans rum var så hemska så vi beslutade oss för att byta ut dem. Sagt och gjort. De gamla, fula, åkte ut i förrådet där de passar bra för att förvara jackor. Och en ny, stor, garderob inhandlades på IKEA. Det blev så fint! Vides rum är helt klart så när som på gardiner och tavlor så inatt sover han för första gången i eget rum! Vi har gjort en liten lekhörna under trappen i tv-rummet som blev så himla fin! Ett litet bord och två stolar köptes för pengar som pojkarnas gammelmormor skickat. Åh, det blev så bra! Ja, ni hör ju hur nöjd jag är. Jag lovar att försöka lägga upp bilder snart... Fast Liams rum är än så länge kaosartat och hemskt, gah vill tapetsera om där så fort vi har landat lite...
Förutom ett stort förråd har vi en kallvind där alla tomma kartonger hamnat. Vi planerar visserligen inte att flytta inom en snar framtid, men det kan ju vara bra att spara kartongerna i alla fall för man vet ju aldrig vad som händer i framtiden och kallvinden är ett STORT utrymme! Det är så himla skönt att för en gång skull bo i en lägenhet som är tillräckligt stor. En lägenhet som vi ryms i, både till antalet rum och yta men också till förrådsyta osv.
Imorgon börjar jag jobba på mitt nya jobb. Spännande! Dags att gå och lägga sig kanske så att jag är pigg imorgon!
Livstecken
Janne har fått jobb! Precis som vi trodde hade han inga problem att få jobb utan fick välja mellan två olika jobb. "När kan du börja?" frågade de. "När vi får barnomsorgsplats till pojkarna" svarade Janne. "Och vi vill ha plats i området där vi ska bo" tillade han. Dagen efter hade pojkarna fått plats i önskat område, kommunen ville så gärna anställa honom så de lät oss gå före i den långa långa kön. Ingen barnomsorgsplats = ingen fritidspedagog. Kommunen förstod denna enkla ekvation. Nackdelen är att de har fått plats på olika förskolor, men de ligger i alla fall i närheten av varandra. Vi hade helst velat ha dem på samma förskola (på Vides förskola) och på samma avdelning, men tydligen är de flesta förskolor i Örebro ålderssegregerade så de hade ändå inte fått gå tillsammans. Men jag tror det blir bra. Jag känner mig nöjd. Vi känner oss nöjda. Den 14 februari börjar inskolningen. Janne kommer att ha huvudansvaret för den men jag kommer självklart att vara med några dagar också. Janne börjar jobba den 28 februari. Då har jag redan jobbat en månad på mitt nya jobb. Oj vad spännande allting är!
På fredag kommer vi att förlora internet och på torsdag nästa vecka kommer vi att ha internet igen. Vi kommer att ha fullt upp fram till dess, så när jag återkommer får ni höra hur allt har gått.
29 år
Idag börjar vi med mjölkfritt till Vide. Vi ska prova det under två veckor och se om utslagen blir bättre. Nu får det vara nog med nojigheterna!
Flyttbestyr efter helgerna
Vi har haft en mysig jul hemma i Ljusdal med besök från Arvidsjaur. Lugnt och skönt med god mat och barnen som "tindrade" kan väl sammanfatta vår jul. Nyår firade vi också här i Ljusdal. Efter att barnen lagt sig för kvällen njöt jag och Janne av en trerättersmiddag med god dryck innan vi skålade i soffan framför tv:n som visade fyrverkerier från Stockholm. Mysigt!
Nu upptas det mesta av den kommande flytten. Om tre veckor åker vi ner och några dagar senare går det stora flyttlasset. Ett litet flyttlass går redan den 9:e januari då Janne ska åka ner och titta på en arbetsplats som det verkar som att han kommer att få jobba på. Då passar vi på att fylla bilen med lösa, otympliga saker som inte är så lätta att packa i lastbil (vi får förvara sakerna hos våra vänner i Örebro). Vi packade inte speciellt mycket innan jul eftersom vi ville fira en jul utan flyttkartonger omkring oss. Nu har vi dock satt igång att packa ordentligt. Vi packar någon låda varje kväll med saker som vi vet att vi inte kommer att använda innan vi flyttar. Vi har gjort oss av med samt sålt en hel del saker. Vi har inte längre någon tvätt- eller diskmaskin och vi har gett bort vårt databord och lagt ut vår soffa på blocket. Vi passade på att köpa en ny (större) soffa på Mio på mellandagsrean (halva priset!!!) som kommer att levereras till vår nya lägenheten från Mio i Örebro i mitten av februari. Får vi inte sålt våran nuvarande soffa kommer den därför att hamna på återvinningsstationen (den är ändå för liten för oss)! Vi har gett bort två speglar som är väldigt otympliga att flytta och när syrran var här skickade vi en hel sopsäck med barnkläder som de kan spara tills de är dags för dem. När man flyttar har man ett guldläge att rensa ur bland sina saker och det är precis det vi gör! Rensar samtidigt som vi längtar till den nya lägenheten. Rensar, planerar och längtar med ett pirr i magen.
Liam vill inte flytta, inte alls, och har varit ledsen till och från. Han blev speciellt ledsen över att han inte skulle hinna fylla år och ha kalas innan han vi flyttade. Vi pratade igenom detta och han föreslog att han kunde få ha ett kalas innan han flyttade. Jag och Janne har sedan pratat och insett att detta verkar vara väldigt viktigt för Liam, det kanske är hans sätt att få säga "hej då" till sina kompisar. Sagt och gjort. Igår pysslade jag och Liam ihop inbjudningskort till ett födelsedags- och avflyttningskalas den 15 januari. Gissa om det var en stolt Liam som delade ut inbjudningskorten i brevlådorna till sina kompisar! När han la sig ikväll sa han "mamma, jag är så glad att jag ska ha kalas innan jag flyttar" och så vände han sig om och somnade. Sötnos. Det är inte lätt för honom och jag känner mig ganska dum för att jag trodde att han skulle ta det lättare. Det är ju faktiskt inte så konstigt att han är ledsen, han har så mycket kompisar här som han kommer att lämna. Hoppas att det kommer många kompisar på kalaset (han har bjudit tio kompisar) och att han snabbt kommer att hitta nya kompisar i Örebro! Våran fina stora kille! Älskade Liam!
Vide är allergisk, men vi vet inte mot vad. Vi har fått en remiss till barnmottagningen på Hudiksvalls sjukhus för att göra pricktest, men remissen kommer troligen att skickas till Örebro för jag tror knappast att vi kommer att prioriteras så långt fram i vårdkön att vi hinner innan vi flyttar (hans allergi är ju inte direkt livshotande, den ger "bara" utslag). Prioriteras man inte så får man vackert vänta i tre månader innan man får komma in och testa sig. När jag ringde och pratade med dem i Hudik hade de inte hunnit göra någon prioritering på hans remiss så jag skulle ringa tillbaka efter trettondagen och höra. Fast på ett sätt vill jag nästan skicka remissen till Örebro hur som helst, kan ju vara bra att göra all undersökning på ett och samma ställe och få en läkarkontakt där man ska bo. Örebros sjukhus är dessutom ett stort universitetssjukhus så jag inbillar mig också att det finns bättre resurser där än vad det finns i Hudik, så det kanske är bättre att vänta till Örebro? Dock måste jag ringa till Örebros sjukhus och höra om remissen ska skickas till deras barnmottagning eller till allergimottagningen, för att försäkra mig om att den kommer rätt. Med stor sannolikhet är han allergisk mot något han äter, enligt läkaren är det mjölkprotein, vete och ägg som är vanligast hos barn och dessa allergier växer oftast bort vid skolåldern. Vi skulle ju ganska lätt kunna utesluta saker ur kosten och testa vad det kan vara, men samtidigt så är jag så tjinkig och överdrivet nojig med sådant. Utesluter vi mjölkprodukter måste han ju exempelvis ha kalcium på annat sätt och jag är så dålig på sånt där, så dålig på vitaminer och mineraler och vad som innehåller vad. Jag vet dock att min kompis son får utskrivna tabletter med tillskott eftersom han är allergisk mot mjölkprotein och har varit det ändå sedan han var liten. Men det är klart, det är ju inte farligt att testa i typ två veckor och se, han lär ju inte få kalciumbrist på två veckor, och vi äter ju en bra varierad kost… Men jag är som sagt så överdrivet nojig. Nåja, vi ska till BVC om några dagar så vi ska höra vad de tycker. Känns tryggast. Våran lillfis. Vår älskade Videbus!
Vide valde juloutfit själv! Efter den vanliga morgoninsmörjningen får han gå naken ett tag så att salvan torkar in, då passade han på att hämta kläder från hallen som han bestämt skulle ha på sig. Hans egen scarf och Liams mössa. Sötnos!
Julmys!
Jultomte och paketöppning!
Utomhuslek efter den låååååånga kylan!
Gott nytt år!
Långt mellan gångerna
Som ni märker är det inte speciellt många uppdateringar här i bloggen. Det har varit fullt upp med annat och dessutom har vi varit så otroligt trötta på kvällarna, vilket antagligen hör ihop med att vi har haft fullt upp. Tack och lov har vi fått vara otroligt friska denna höst/vinter. Kan inte ens komma ihåg när vi var så här friska sist, det känns helt otroligt! Hoppas att vi får fortsätta att vara det, min absoluta rädsla är att vi ska bli sjuka under julen. Läser i andra bloggar att många är förkylda och sjuka, hoppas att ni krya på er allesammans! (Speciellt du Malin som har varit sjuk länge nu *kram på dig*)
Förutom allt som hör till vardagen och stök inför julen (julklappar och annan julplanering) håller vi på att byta bank (just nu har vi två banker under en övergångsperiod) samtidigt som jag har bokat in ett möte på skatteverket angående att starta enskild firma. Har fått ett jobberbjudande som konsult som jag funderar på att göra på fritiden, som extraknäck vid sidan om mitt arbete på länsstyrelsen. Och för att kunna göra det måste jag ha en egen firma. En helt ny värld är det, spännande och roligt. Vi får se var det slutar. Det är i alla fall oerhört smickrande och roligt att få ett sådant jobberbjudande. Gah! Jag berättar mer sen, när jag vet var detta slutar. Det kanske inte slutar i något alls, eller så gör det det. *pirrpirr*
Idag var jag hos frisören, ett välbehövligt besök! Jag känner mig som en helt ny människa! Passade på att boka in ett till frisörbesök veckan innan vi flyttar, kan ju vara skönt att slippa börja med att gå till frisören direkt när vi flyttat. Jag kommer att sakna min frisör, hoppas att jag hittar någon i Örebro som jag blir nöjd med! *i-lands problem*
Äh, vad sägs om lite kort?
Pojkarna bygger torn
Liam gillar att leka doktor...
...och Vide morrar och ser söt ut (han morrar till allt, alla djur morrar enligt honom)
Det är kul att leka ute i snön!
Våran adventsljusstake!
Vide ÄLSKAR att leka med tågbanan! Och han vet precis hur man gör för Liam har lärt honom! :-)
Igår kväll spelade jag och Liam Pettson och Findus uppfinningsspel. Det är lite för svårt trots att det är från fyra år och det tar väldigt lång tid att spela. Det är ganska roligt men inte något spel som jag skulle rekommendera tror jag. Vi hade i alla fall en mysig spelkväll!
Trött
Det roligaste med att ha köpt lägenhet är att planera inredning! Jag försöker klura ut en bra lösning i hallen som idag totalt saknar förvaringsmöjligheter. Säljarnas lösning med krokar direkt på väggen är inget som tilltalar mig. Jag vill ha en "riktig" hatthylla och skohylla samt en garderob med bra förvaringsmöjligheter! Jag har sett ut en garderob från IKEA med två skjutdörrar som skulle passa perfekt! Det finns dock ett problem som ställer till det i hallen och det är ett element som är väldigt mycket ivägen. Hm. Jag undrar hur man ska lösa det om man kan ha någon slags garderob som är väggupphängd eller om man helt enkelt ska plocka bort elementet... Det återstår att se. Det blir lite lättare att planera när man väl flyttat in och kan mäta och planera "på plats". Det är så himla kul att IKEA finns i Örebro, det kommer att underlätta vid inredningen av vår lägenhet! :-)
Idag tog Vide allergiprover, blir spännande att höra testresultatet.
Jag är så sjukt trött efter all stress och alla anspänningar. Det har varit så mycket tankar, stress, orosmoment och samtidigt en massa pirr och nervositet. Nu är jag inne i en slags urladdning, nu när lägenhetsköpet är klart, och ligger efter med sömnen. Skulle behöva sova ett dygn för att komma ikapp...
...Nu blir det soffan ett tag innan jag förflyttar mig till sängen...
Vår lägenhet!
Den 24:e januari flyttar vi in i VÅR lägenhet i Örebro! Det har varit två helt galna dagar. I torsdags åkte vi ner och tittade på lägenheten och i fredags skrev vi under pappren. Galet! Hoppas att vi kommer att trivas så bra som vi tror!
Nu ska jag strax duscha innan jag kryper ner i vår renbäddade säng. Vi har alla varit så otroligt trötta idag, det tar på krafterna att åka cirka 70 mil på två dagar...
Två snabba fakta
Förra veckan var Vide kallad till BVC för läkarundersökning. Återigen blev hans utslag föremål för diskussioner. Vi har smörjt honom med diverse salvor under hela hans ett-åriga liv, både receptfria och receptbelagda, men de försvinner inte. Och om de försvinner kommer de tillbaka efter några dagar igen. De har hela tiden trott att han har exsem och tror det fortfarande, men sa att nu när han haft utslagen så pass länge så skadar det ju inte att göra allergitest för att se OM de kan vara någon allergi. Han har nu fått remiss till lab för att lämna blodprover nästa tisdag. Vi fick förklarat för oss att blodprovet fungerar som en slags "screening" av kroppen, ger det utslag får vi sedan gå vidare för att testa vad det är för ämne som han är allergisk mot. De testar även någon typ av andningspanel eller vad de kallade det med hjälp av blodprov. Jag tycker allt detta är svårt att förstå, men det känns skönt att han får göra dessa prover. Igår köpte jag emla-plåster som vi ska sätta i hans armveck en timme innan provtagning för bedövning. Det tar bort det onda men jag är tämligen säker på att han kommer att gråta ändå. Han är nämligen så oerhört mammig och pappig så när vi var på BVC räckte det att läkaren tittade på honom för att han skulle börja gråta... Testerna visar dock endast allergi och inte överkänslighet så läkaren sa att även om testen skulle vara negativa så kan det vara så att han är överkänslig mot något som han bör undvika. Överkänslighet brukar dock, om jag har förstått det rätt, växa bort hos barn.
Säljarna har nu gått med på vårt bud! På torsdag åker vi ner till Örebro för en extra visning av lägenheten och, om vi fortfarande vill köpa den (vi kanske ångrar oss i allra sista sekund, vem vet?), skriver på kontraktet på fredag. Det är planen. Det känns med andra ord ganska säkert, men i dessa sammanhang är INGET säkert förrän pappren är påskrivna! Så mycket har jag förstått. Det är bara att hålla tummarna. Vi har kommit överens om inflyttning den 24 januari vilket innebär att vi kommer att ha en hel vecka på oss att flytta! Att de accepterat vårt bud fick vi veta för ett litet tag sedan så imorgon måste jag ansöka om semester. Tur att jag har ett jobb där jag kan komma in med semesteransökan en dag innan semester (eller till och med efter semestern) och vara till 99 procent säker på att den beviljas.
Hujedamej vilken karusell detta är.
Köper vi lägenheten börjar en ny karusell nästa vecka, nämligen att byta bank!
Nu: te i soffan framför desperate housewifes!
Ny header!
Imorgon är det skridskoskola klockan 10. Liam har längtat efter att få åka skridskor i flera månader så han blev totalt överlycklig när jag läste i tidningen att det börjar imorgon. Lycklig och förväntansfull gick han och la sig, efter att han och Janne plockat in skridskor och hjälmar från förrådet. Efter skridskoskolan blir det fika hos ett par vänner, vi ska fira ett ettåring i efterskott eftersom Vide hade magsjuka på hennes födelsedag.
På budgivningen händer det inte speciellt mycket. Vi är de enda som har lagt bud och alla andra budgivare verkar behöva betänketid hur länge som helst (?). Vi hoppas i alla fall att det händer något till veckan!
God natt!
Galet liv!
Jag (vi) har trivts väldigt bra i Ljusdal men samtidigt känt oss osäkra på om det verkligen är här vi ska bo. Vi har funderat mycket på vad Ljusdal har att erbjuda i framtiden både för oss själva och för pojkarna vad gäller jobb, utbildning och fritid. För min egen del finns det bara ett jobb i Ljusdal, och det är jobbet som jag har just nu. Om vi bor kvar i Ljusdal kommer jag aldrig att kunna arbeta med samhällsplanering annat än att arbeta som tjänsteman på kommunen (som jag gör nu), och jag vet inte om jag vill arbeta med samma jobb i sisådär 40 år. Jag vill nog prova på olika saker, ställas inför nya utmaningar och därigenom utvecklas. Skaffa mig en bred erfarenhet. Och det ska bli grymt spännande att prova på att jobba statligt efter att ha jobbat kommunalt.
Ljusdal har gett mig så oerhört mycket, jag har utvecklats något enormt under de tre år som jag har jobbat här. Jag har lärt mig så otroligt mycket. Jag är exempelvis inte längre ett dugg nervös för att hålla muntliga föredrag eftersom det är en del av min vardag. Varje månad står jag där i talarstolen i fullmäktigesalen framför kommunstyrelsen och samhällsbyggnadsnämnden och föredrar mina ärenden som oftast är några stycken. Ett ärende i nämnden innebär totalt tre presentationer/månad (beredning, arbetsutskott och nämnd) och ett ärende i kommunstyrelsen innebär två presentationer/månad (allmänt utskott och kommunstyrelsen) vilket innebär att jag håller muntliga föredrag för politikerna i genomsnitt fem gånger i månaden! Inte konstigt att jag numera känner mig trygg i den rollen. Förutom detta har jag varit ansvarig för en hel del allmänna möten, samrådsmöten och interna möten. Den insikt som jag har fått om den kommunala beslutsprocessen är oerhört värdefull, nu vet jag hur beslutsgången fungerar i en kommun. Jag vet hur tjänstemannaorganisationen fungerar och jag vet hur den politiska organisationen fungerar. Det är viktigt att kunna. Jag har lärt mig mycket, men nu är det dags att gå vidare. Det finns delar jag kommer att sakna med mitt nuvarande jobb och det finns delar jag inte kommer att sakna. Men nu är det dags att lära sig nya saker. Nu är det dags att prova på hur det är att jobba statligt, att jobba på länsstyrelsen. Nu är det dags att lära känna en ny del av Sverige.
Varför valde vi just Örebro? Ja, det är ju en relevant fråga med tanke på att varken jag eller Janne har några band till Örebro. När vi har funderat på vart vi ska flytta om vi ska flytta från Ljusdal har vi hela tiden sagt att ett kriterium är att den nya platsen ska kunna erbjuda ett varierat utbud vad gäller arbetsmöjligheter, utbildning och fritid. Vi ska kunna byta jobb utan att behöva flytta och det ska finnas bra utbildningsmöjligheter för pojkarna (och för oss) och ett brett utbud vad gäller fritidsaktiviteter (exempelvis möjligheter att utöva olika typer av sporter). Sedan har vi haft ett socialt kriterium, vi vill känna någon som bor på orten. Utifrån dessa kriterium har Umeå och Örebro varit de som är mest intressanta. Och när ett jobberbjudande dök upp i Örebro så tog vi chansen! Utifrån pojkarna har vi hela tiden känt att det är bäst att flytta innan någon av dem börjar skolan så utifrån denna aspekt så känns det rätt att flytta nu. Vi flyttar till Örebro med utgångspunkten att vi har för avsikt att bosätta oss där. Skulle det dock skita sig totalt så har vi tre år på oss att ordna upp situationen innan Liam börjar skolan.
Vårt liv är galet just nu och för att göra det ännu mer galet kommer vi denna vecka att ge oss in i en budgivning gällande en lägenhet som ligger i närheten av våra kompisar, en mil norr om Örebro. En femma. Egen ingång, två våningar och radhuskänsla. Totalrenoverad och verkligen vår stil. Ett eget boende. Ska detta sluta med att vi köper en lägenhet?
Fortsättning följer gällande detta...
Inför helgen
Pojkarna sover, Janne är och byter till vinterdäck på bilen och vi har precis städat köket, tv-rummet och hallen. Det är så otroligt skönt att ha halva lägenheten städad inför helgen, det inger ett härligt lugn i kroppen. Jag älskar doften av såpa och när saker ligger på sin rätta plats. Ja, jag erkänner att jag är pedantisk, men jag har fått sänka mina krav avsevärt sedan vi skaffade barn. Ett rent och fint hem är dock oerhört viktigt för mig. När Janne kommer hem ska vi dricka te, äta digestivekex med brieost (sååå gott!) och titta lite på tv innan det är dags att gå och lägga sig. Imorgon är det fredagsmys vilket för oss innebär mys i soffan framför idol, jag längtar redan! :-) Skönt att vinterdäcken snart sitter på bilen, det har snöat på många håll i kommunen utom just här inne i Ljusdal. Snart kommer snön och då är vi redo!
Nu: Robinson!
Faster, ny lek och vem är det som går och går och går?
Jag har blivit faster igen! Ebba har fått en lillebror som heter Casper. Sötnosen föddes den 14 oktober och var en ordentlig palt som vägde 4300 g och var 53 cm lång. Större än Vide var med andra ord! Grattis till de lyckliga föräldrarna och till Ebba som blivit storasyster. Vi får väl se när vi får se underverket, vi träffas ju inte alltför ofta på grund av det långa avståndet. Nu har våra pojkar totalt sex kusiner och alla är jämnåriga med våra pojkar vilket är fantastiskt roligt!
Vill även passa på att gratta Emilia och hela familjen Åberg till lillasyster Tilde som föddes några dagar innan Casper. Ett stort stort grattis till sötnosen! :-)
Liam har en ny favoritlek -att leka skola. Jag tror att det kommer ifrån hans äldre kompisar som har börjat i förskoleklass. Leken går ut på att jag skriver hans namn längst upp på ett papper och så tränar han på att skriva sitt eget namn om och om igen genom att titta på mina bokstäver. Leken har även börjat utvecklas till att jag nu ska säga en bokstav i taget i hans namn och så skriver han ned varje bokstav. Om han råkar glömma hur en bokstav ser ut springer han till sitt rum för att titta ovanför sin säng där hans namn står med vita träbokstäver. Leken har även utvecklats till att han nu vill skriva andra saker än sitt eget namn, han vill skriva "Vide", "mamma" och "pappa". När han ska skriva "Vide" springer han bort till spjälsängen för att studera de vita träbokstäverna som hänger ovanför Vides säng. Denna lek har fått mig att inse att våra pojkar har ganska lättstavade namn; korta namn med ganska så lätta bokstäver vilket så klart underlättar när de ska lära sig att skriva sina namn. Det tänkte vi så klart inte på när vi valde namnen utan det är en liten bonus som jag har upptäckt nu när Liam har kommit på denna lek (ja, han har själv tagit initiativ till leken). För övrigt så har denna lek även blivit min favoritlek då den tillhör en av de lugnare lekarna i Liams repertoar. :-)
Förresten, när vi är inne på det här med att skriva så kan jag ju även berätta att han ritar huvudfotingar som aldrig förr. Detta har han kunnat ett tag och jag måste vara ärlig och säga att jag inte vet hur länge, fast jag vet ju att det är ett tag. Typ några månader eller så, tiden går ju så snabbt... Ibland önskar jag att jag var en sådan där förälder som blir begeistrad över minsta lilla streck som barnet gör och sparar massor av teckningar. Men det är jag inte. Jag är superdålig på att spara teckningar och på att märka upp med datum osv och jag tycker inte att varenda litet streck är värd att sparas. Men nu har jag faktiskt lagt undan några teckningar och några papper på när han skrev sitt namn de första gångerna. Det är ju faktiskt först nu som teckningarna börjar föreställa något, så då kan det vara extra kul att spara några. Några exempel ser ni nedan!
Liam tränar på att skriva sitt namn och ritar huvudfotingar.
Vide har verkligen börjat gå nu! Han går och går och går hela tiden. Han ramlar visserligen på rumpan emellanåt men han går verkligen jättemycket. Janne sa häromdagen "Nu kan han verkligen gå på riktigt". Jag tycker att det är så svårt med definitioner. När kan man gå egentligen? Är det när man tar sitt allra allra första steg eller när man tar fyra steg eller när man tar tio steg? Eller kan man gå först när man kan ställa sig upp utan stöd och gå iväg utan "startstöd"? Jag vet inte, men jag är i alla fall beredd att hålla med Janne i att Vide nu kan gå "på riktigt".
Utomhus använder han gärna vagnen som stöd, gissa om det går undan när han springer iväg. :-)
Vide filosoferar i gungan
Våran stora underbaring!
Lek i sandlådan
Inte längre någon fast telefon
Paus i Avesta, på väg mot Örebro
I vackra Örebro! Jag tycker att Örebroslott är så otroligt vackert!
Våran fina Vide!
Hemma från Örebro och Vides första steg
Vår minisemester i Örebro var verkligen en energigivare! Vi kom hem i söndags och vi hade det så bra hos våra vänner. Vi strosade omkring i den supermysig stadskärnan, mysig mycket tack vare vattnet och det vackra slottet. Vi badade på Gustavsvik, vi besökte lek- och buslandet, vi besökte ett centralt naturreservat som bjöd på mysiga promenadstråk vid Hjälmaren. Vi blev skjutsade på en rundtur i Örebro, fick se nya och gamla byggnader och olika bostadsområden, både de som var under uppbyggnad och de som funnits länge länge. Vi shoppade på bland annat Stadium Outlet. Så totalt galna priser! Janne hittade en vinterjacka, en fleecejacka och två mössor. Liam hittade en supersnygg vintermössa och för min del blev det en ny fleecejacka och en träningströja. Så otroligt billigt var det! Vide fick en fleecefodrad scarf från KappAhl och Liam fick två par nya byxor (många av hans byxor har helt plötsligt blivit för korta, när hände det egentligen?) och en scarf från samma ställe. Jag passade på att köpa två baslinnen på Gina Tricot. Det var en lyckad helg på alla sätt och vis.
Vide har tagit sina första steg! Han har länge kunnat stå själv, men söndagen den 26 september testade han att ta sina första steg. Tre steg, sedan krypa. Paus. Två steg, sedan krypa. Detta har han utvecklat mer och mer. Han tar några steg varje dag och har nu utökat till cirka fem steg åt gången. Det är så kul att se hur han testar mer och mer för varje dag. Han ställer sig upp utan att hålla i något (alternativt ställer sig upp mot någon möbel), sedan står han stilla ett tag för att hitta balansen innan han tar några steg för att sedan sätta sig ned och krypa vidare. Han kryper grymt snabbt vilket våra kompisar i Örebro var faschinerade över. Vi var å andra sidan grymt faschinerade över hur mycket deras Ellen pratar. Hon är två månader äldre än Vide och pratar hur mycket som helst. Jag har aldrig hör talas om eller varit med om något liknande! Snacka om att utveckla talet tidigt! Hon kunde redan säga flera flera ord och hade även ett eget litet språk som lät så himla äkta. Precis som att hon faktiskt pratade helt flytande på ett annat språk. Så otroligt häftigt! Hon sa sina första ord otroligt tidig, men har å andra sidan varit ganska sen i den motoriska utvecklingen. Tänk så olika barn kan vara fast ändå så lika! Det är så häftigt att se!
Jag måste säga att Vide är ganska lugn i jämförelse med hur Liam var i samma ålder. När Liam började gå var han överallt och ingenstans på nolltid, i princip från dagen då han tog sina första steg. Han var omöjlig att hinna ifatt och jag minns hur jobbigt jag tyckte att det var ett tag. SJälvklart var jag glad, som alla föräldrar är när deras barn börjar gå, men samtidigt tyckte jag att det var ganska jobbigt vilket ju gav mig dåligt samvete eftersom normen var att man "bara" skulle tycka att det var kul. Liam var väldigt intensiv från de allra första stegen. Det hade inte gjort något om han hade väntat några månader till innan han lärde sig att gå, åtminstonde var det så jag kände just då (fast jag sa det nog inte högt, av rädsla för att verka knäpp). Haha. Hujedamej. Vide verkar dock, tack och lov, vara lite lugnare. Så lika men så olika! Våra underbaringar!
Liam är bara så härlig just nu! Jag vet att jag har sagt det förut, men vi har sånt flyt i vardagen just nu! Helt plötsligt har antalet konflikter per dag minskat drastiskt om man jämför hur det var för säg sex månader sedan(?). Han har sådana funderingar. Frågar mycket om eld och vad det innebär och vad som händer osv. Han hade många funderingar kring bilen när vi åkte till Örebro; vad som egentligen händer när man krockar, hur det kan kännas, hur det kan gå till och hur man ska göra efteråt. Överhuvudtaget så pratar han mycket om känslor och kan sätta ord på sina egna känslor på ett mycket bra sätt. Han har även börjat lite smått att sätta ord på/beskriva andras känslor. Det är faschinerande att få vara med om hans utveckling. Så länge vi är själva, bara vi i familjen, så är han oftast ganska lugn. När det blir andra människor och barn och mycket som händer så blir han ofta snabbt en vilding igen. Älskar att busa. Men när vi är hemma är han faktiskt ganska lugn, vilket jag antar att många har svårt att tro. Han är så underbar! En natt i Örebro kröp han upp i min säng och viskade till mig "Mamma, jag drömmer mardrömmar så jag vill sova hos dig". När jag sedan stoppat om honom vid min sida och lagt armarna om honom viskar han i mitt öra "Jag älskar dig mamma". Gissa om mammahjärtat smälter. Just då vill jag aldrig släppa min underbara son ur famnen, aldrig släppa honom ut i den farliga värld som vi lever i. Aldrig släppa taget! Min älskade Liam! Min älskade Vide! Mamma älskar er!
Nu ska jag lägga mig och sova. Jag har fredagsfika på jobbet imorgon så jag har bakat lite ikväll, men nu är det dags att sova. Känner mig trött och det ska bli så skönt att få sträcka ut min rygg som har träningsvärk efter afrodansen igår.
Örebro
Jag har just gått igenom några lådor med barnkläder. Vide har nu storlek 86/92 så jag har tagit in en massa kläder som vi ska tvätta upp. Har dessutom tagit fram hans tjocka ullfilt som jag tänkte tvätta upp, den blir mysig i vagnen nu när det blivit lite kallare.
Janne var på ett-års kontroll med Vide i veckan. Från att ha legat tre kurvor (tre standardavvikelser) över medelvärdeskurvan på vikten ligger han nu endast en kurva över medelvärdeskurvan. Han väger nu 11,7 kg och är 74,7 cm lång. Hans längdkurva ligger en standardavvikelse under medelkurvan, liksom hans huvudomfång gör. Liam fick också mäta och väga sig och han väger nu 15,4 kg och är 98 cm lång. Han är och har alltid varit liten och späd.
Ikväll ska jag och Janne äta middag när pojkarna har lagt sig. Vi brukar göra så ibland, det är kul att få äta själva och fixa lite speciell mat. De senaste gångerna har Janne stått för middagen så ikväll tänkte jag göra något gott. Det blir lax i ugn som just nu håller på att marineras i kylskåpet. Till laxen blir det potatissallad med sockerärtor, ruccola och salladslök samt creme fraiche smaksatt med vitlök och gräslök. Mums! Jag ÄLSKAR lax så gissa om jag ser fram emot middagen. :-) Pojkarna får äta blodpudding vilket är en festmåltid enligt dem. Alla nöjda och glada. :-)
Stödhjul
"Jag vill ta bort stödhjulen" sa Liam bestämt. Mitt i kaoset, mitt i bak och förberedelser inför fikat som vi skulle bjuda våra vänner på. Vi sa att han fick vänta tills efter fikat eftersom vi inte hade tid att hjälpa honom att cykla utan stödhjul. Men han skulle bestämt ta bort dem. Sagt och gjort. Vi tog bort dem, men sa att vi inte hade tid att hjälpa honom att cykla, så om han behövde hjälp så fick han vänta tills efter fikat. "Okej" sa han och satte sig upp på cykeln och cyklade iväg utan stödhjul. Bara sådär. Utan att ramla. Vi fattade ingenting, vad då kan han cykla utan stödhjul? Ja, tydligen. Så gick det i alla fall till, lördagen då Liam bestämde sig för att cykla utan stödhjul.
Samtidigt som jag så klart är den stoltaste mamman i världen så har jag en liten klump i halsen. Min älskade pojke har blivit så stor. Tänk att han cyklar utan stödhjul!
Liam cyklar utan stödhjul. Gissa om han är stolt!? Han har nästan inte gjort annat än att cykla sedan vi tog bort stödhjulen.
Vide sitter bra i cykelstolen.
AfroPowerDance
Liam berättade med stolthet att han åkt upp i hisskorgen på brandbilen. Ändå upp till trädtopparna. Fröknarna berättade för Janne att Liam varit lite orolig strax innan brandbilen kom. Han hade suttit i knä och varit spänd, kanske både av förväntan och oro. När brandbilen väl kom tog det inte lång stund innan Liam studsade upp ur knät och sprang fram till bilen. Vips så var han uppe i hisskorgen, uppe bland trädtopparna och så var det inte mer med det. Nu så här i efterhand tror jag att han tänkte att elden på något sätt skulle komma med brandbilen. Eld och brandbil hör ju ihop och han pratade mycket om eld igår. Nåja. Rädslan verkar i alla fall vara över. (Ni som undrar vad jag pratar om, se föregående inlägg)
Jag blev upphämtad vid jobbet av en kompis. Vi tränar AfroPowerDance på onsdagar. Jag har bara en enda sak att säga; AfroDance är nog det roligaste man kan träna! Det är så sjukt roligt så jag finner inte ord. Jag kan varmt rekommendera det till er som inte har testat. Det är så härligt att ryckas med av stämningen, av rytmen, av musiken, av känslan. Underbart! Samtidigt som jag tränade hade Liam Bamsegympa så hela familjen kom hem ungefär samma tid efter träningarna. Killarna hade cyklat till Bamsegympan; Janne på min cykel med Vide i barnstolen och Liam på sin egen cykel. Efter att vi kommit hem hann vi med lite mys, fika och dusch innan pojkarna somnade enkelt i var sin säng.
För övrig är jag i DESPERAT behov av ett frisörbesök. Jag hade bokat en tid nästa lördag men ringde i panik till min frisör i måndags, då stod jag inte ut längre. Lyckades ändra tiden till måndag nästa vecka vilket alltså inte var speciellt många dagar tidigare. Valde ändå att ta den med tanke på att jag ska på ett seminarium i Bollnäs på tisdag och det kan ju vara kul att inte se ut som en riskvast i håret då. 
Liam hjälper till att göra svartvinbärsjuice
Vide äter pannkakor alldeles själv!
Liam har bäddat i soffan
Mysiga sommarkort på pojkarna, tagna på "våran" strand.
Puss på dig, mamma.
Vide är väldigt intresserad av tvättmaskinen
Brandbil
På Liams förskola pratar de om brand, brandmän och brandbilar. De läser böcker, pratar om eld och tittar på en brandfilt osv. Idag skulle de få besök av en brandbil och de som ville skulle få prova att åka upp med hisskorgen. De märks att Liam har funderat mycket kring det här med eld. Han återger historier och delar med sig av sina tankar och det tog inte länge innan vi förstod att han var rädd och orolig. Igår vid middagsbordet sa han klart och tydligt att han inte ville till förskolan och titta på brandbilen, han ville inte åka med hisskorgen och han ville inte se någon eld. Vi fick förklara flera gånger att det inte kommer att vara någon eld på förskolan och att han inte behöver vare sig titta på brandbilen eller åka med hisskorgen om han inte vill och att vi kunde hjälpa honom att prata med fröknarna om detta. Jag ringde precis hem för att fråga Janne hur det hade gått och det hade, till min stora lättnad, gått bra. Efter att Janne och Liam pratat med fröknarna på morgonen om Liams oro så var det inga problem. Liam sprang iväg och lekte med barnen och Janne kunde gå hem lättad över att Liam hade fått uttrycka sin oro och att de hade tagit den på allvar. Det är viktigt att få uttrycka sina rädslor. Det blir spännande att höra hur brandbilsbesöket gick. Jag är säker på att Liam kommer att berätta när jag kommer hem.
Paris!
Nästa sommar åker jag och Janne iväg på en romantisk semester till Paris. Vi blir borta i en vecka och barnen kommer att bo hos min syster och hennes pojkvän under tiden. Måndagen den 18:e juli åker vi. Igår kväll bokade vi hotellet. Det kommer att bli så bra, så fantastiskt. Jag har alltid velat åka till Paris. En dröm som jag delar tillsammans med min kärlek, en dröm som vi nu ska förverkliga tillsammans. Jag längtar så jag håller på att gå sönder. Och det blir av, det blir verkligen av! Hotellet är bokat och betalt. Paris, snart kommer vi!
1-års kalas!
Några kort kanske?
Presentöppning!
Födelsedagståg och tårta!
Förväntansfulla killar. Våran fina fina ettåring!
Nu ska jag åka iväg och träna body pump. Perfekt söndagsaktivitet!